Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
stående olyckan. Der uppe sutto de
andra ocli väntade pä ölet, men kloka Elsa
kom ej tillbaka. Då sade hustrun till
pigan: „Gå ned i källaren oeh se efter
hvad det har blifvit af Elsa". Pigan gick
ocli fann henne sitta framför fatet
ljutande af alla krafter. „Elsa, hvarför
gråter du?" frågade pigan. „Aek", svarade
hon, ..skall jag inte gråta? Om jag får
Hans och vi få ett barn och del växer
upp och vi skicka barnet ned i källareu
för all tappa öl, så faller kanske
jern-krampan ned i hufvudet på det oeh slår
ihjäl det". Då sade pigan: „Åh, en
sådan klok Elsa vi ha!" satte sig
bredvid henne oeh började äfven att gråta
öfver olyckan. Efter en stund, då
pigau ej kom lillbaku och de undra
der uppe voro törstiga efter ölet,
sade mannen till dräugeu: „Gå ned i
källareu och se efter hvad det har
blifvit af Elsa oeh pigan-1. Drängen gick
ned; der sutto kloka Elsa och pigan och
gräto begge två. Då frågade han:,.Hvad
gråter ui för?:’ — ,.Ack", sade Elsa,
„skall jag inte gråta? Om jag får Hans
oeh vi få ett barn och det växer upp
och skall tappa öl här nere, så faller
jernkrampan ned i hufvudet på det och
slår ihjäl det-1. Då sade drängen: ,,Ah,
en sådan klok Elsa vi ha!" satte sig
bredvid henne och började äfven att ljuta.
Der uppe väntade de på drängen, men
då han ej kom tillbaka, sade mannen till
sin hustru: „Gå ned i källareu och se
efter hvad del har blifvit af Elsa."
Hustrun gick ned och fann alla tre gråtande
och frågade efter orsaken; då berättade
Elsa henne, att hennes liilkommaude barn
kanske skulle bli ihjälslaget af krampan,
0111 det växte upp och skulle tappa öl
ocli jernkrampan föll ned. Då sade
modern likaledes: »Åh, eu sådan klok Elsa
vi ha!" satte sig ued och grät med.
Mannen der uppe väntade ännu en stuud,
meu då lians hustru ej koin tillbaka och
hans törst blef allt starkare, sade lian:
,,Jag måste väl sjelf gå ned i källaren
och se hvad det blifvit af Elsa." Men
då ban kom ned i källaren och allasullo
der och gräto och lian hörde orsaken,
att Elsas barn, som hon kanske en gång
skulle föda till verlden, kauske skulle
kunna bli ihjälslaget af jernkrampan, om
get just då. när den föll ned, satt
derunder för att lappa öl; då ropade lian:
.,Åli, en sådan klok Elsa!" satte sig och
grät med. Brudgummen var länge der
uppe ensam, men då ingen tycktes vilja
komma tillbaka, tänkte han: „De vänta
väl der nere på dig, du får också lof
att gå git ned och se efter hvad de ha
för sig." Då ban koin ned, sutto lem
slyekeu der och skreko oeh jämrade sig
alldeles oharmligt, den ene värre au den
andre. „Hvad har det då händt för en
olycka?" frågade ban. ,,Ack, käre Hans,
sade Elsa, ,.då vi bli gifta och fä ett
barn oeh det växer upp och vi kanske
skicka del hit ued för att tappa öl. då
kan ju jernkrampan, som sitter deruppe,
om den faller ued, slå barnet i hufvudet så
a|t det ligger der, skola vi då inte gråta?"
—,.Nå ja", sade Hans, mera förstånd
behöfves ej för mitt hushåll: eftersom du är
en sådan klok Elsa, vill jag ha dig." Han
tog henne vid handen oeh förde upp
henne och höll bröllop med henne.
En sägen.
Det hände en bonde, att han aldrig
bann sluta sin Irösk förr iin fram på våren,
ehuru han icke kuiide finna, alt han
inbergade mer sad än någon af grannarna.
För att utforska upphofvet till denna
ymuighet, lade ban sig en dag på
„logren-net", då ban fick se en mängd tomtar
komma bärande till lians lada med hvar
sin rågkärfve. Bland tomtarna var en,
som ej var större än ett ,,tuminelfingern
och som bar ett sädesax på axeln.
.,Inte tränger du om alt pusta så
mycke!.", sade bonden, der hirn låg och åsåg
detta; „din börda är inte stor.11
,,Hans börda är efter hans krafter,
ty ban är bara nattgammal71, svarade eu
af tomtarna, „men hädanefter skall du få
mindre.11
Från den dugen försvann all
välsignelse i bondens gård: och slutligen blef
hau så utarmad, att ban måste gå med
liggars lafven.
Helmngfohs Thyckeri-Bolag (D. Halonbn), 18S3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
