Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill icke att du skall se, att hennes skönhet kanhända
bleknat af sjukdomen."
"Ah, du har möjligtvis rätt. Se så för fan, det
är dumt att sörja i förväg; i morgon har hennes
värdinna dessutom lofvat mig, att jag skall få se henne
och tala vid henne. Bort med alla dumma griller
emellertid! Jag tål egentligen icke sorgen, den tillhör
icke min natur, jag måste skaka den af mig, jag
blir sjuk deraf som af ett kräkmedel; men här har
jag nu suttit alltför länge, jag kom egentligen hit för
att förströ mig ... men du var icke hemma, det är
sent, se så, adjö!"
Och hviftande med hatten försvann den stackars
skrifvaren, som grät och skrattade, rasade af förtviflan
och svartsjuka och i samma andetag tröstade sig sjelf
med de enfaldigaste föreställningar.
Knappt hade Gordon stängt dörren efter sig, innan
Astley lutade sig tillbaka emot soffdynorna, knäppte
händerna tillsammans öfver hufvudet — alldeles som
han brukade göra i Lund på sin lilla vindskammare,
då han ville i sitt hufvud lösa något rätt inveckladt
problem — och fäste ögonen orörligt på väggen midt
emot, der ett stort, temligen groft kopparstick, med
herdar och herdinnor, prunkade i en bred förgyld ram.
Af uttrycket i hans blick var emellertid lätt att
se, det den tvetydiga scenen på taflan alls icke var
föremål för hans uppmärksamhet, att han icke ens såg
den, och de vexlande rörelser, som hans ansigte
afspeglade, talade lika tydligt som ord om spefull
glädtighet, tillfredsstäld fåfänga, passion och deremellan
drag af vemod, ånger och bitter missräkning.
Så var det också: dessa mångfärgade skyar drogo
förbi själens horisont, alltför lätt ännu för att egentligen
förmörka den, men likväl lemnande tillräcklig aning
om de tunga sammanpackade moln, hvarunder hans
lefnads sol kanhända skulle sjunka.
Astley hade icke behöft mer än åtta dagar, för
att återkomma ifrån sin första häftiga berusning vid
förbindelsen med den vackra fransyskan, som i sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
