Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hela Paris icke mer än en sådan, och Jennys ord,
sammanlagda med det samtal, som hon nyss hört i
mrs Howards salong, sysselsatte hennes tankar och
gjorde henne orolig och tankspridd.
Den lilla flickan tog tillfället i akt att leka och
skratta, i stället för att läsa, kastade sig slutligen i
Heddas famn och påstod att tiden var inne för att
promenera.
Hennes stackars guvernant hade i dag ingen
förmåga att upprätthålla hvarken sitt eget anseende eller
Skoldisciplinen, och Jenny tillkallades för att kläda den
lilla sjelfrådiga damen, som snart, bevakad af Heddas
drömmande blickar, i Tuilerieträdgårdens breda alléer
lekte hök och dufva med ett dussin kamrater, små
lefvande dockor ur den sista modejournalen, lifliga
och förtjusande barn, Paris’ eleganta verld i
survivance.
"Kanhända likväl att jag sjelf bör gå till madame
Labeau i afton?" sade Hedda, då hon kommit tillbaka
och fått veta, att mrs Howard icke skulle komma hem
till middagen och att man serverat henne sjelf och
hennes elev i en liten sal bredvid deras egna rum.
"Ja, miss Elisa, det vore det bästa," sade Jenny.
"Aline är i högsta behof af sin vårtoalett; jag såg
just i dag, att alla fashionabla barn redan bytt om
kostym för månaden."
Hedda smålog; det var icke Alines garneringar,
som syntes henne så vigtiga, men hon hade fattat en
misstanke att det var Astley, som skulle hemta den
vackra mamsell Clothilde i den rosenröda roben, och
det vigtiga för henne var att få visshet derom.
Det kan synas för de profana nästan löjligt, detta
kärlekens eviga återkommande till sig sjelf och det
älskade föremålet, likasom ingenting annat funnes i
verlden; men emellertid äro dess aningar och
misstankar vanligtvis temligen riktiga; den har ett gehör,
hvilket bland tusen likgiltiga ord och anmärkningar
just uppfattar det, som angår den; troligen af samma
outgrundliga instinkt, som låter fjäriln, hvilken lefver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
