- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Sjunde delen. Inom natt och år. /
556

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"God natt då, mylord! Tänker ni i morgon
reparera er sista förlust på ’rouge-et-noir’ till förmån
för er sällsamma asyl?"

"Nej, jag spelar icke mer; nöjet deraf är förbi,
och jag är tacksam för att jag icke äfven fick den
stackars vicomtens sista banknot i min ficka."

"Jag tror att ni är vidskeplig!"

"Kanhända. Hvem är dessutom icke detta i
något fall ... God natt, baron!"

Hawerfield, som först för några minuter sedan
erinrat sig Elisas bref och det samtal, hon begärt,
hvilket han, under spelets distraktion och den sista
förfärliga katastrofen, förgätit, vände hastigt om, då
baron Rosenhein aflägsnat sig, och begaf sig tvärs
öfver parken till mötesplatsen.

*



"Åt fanders med hela saken!" mumlade Bill
Skeyler argt, under det han trängde sig ut ur
spelrummen tillsammans med den af sina kamrater, som
han kallat John Green.

"Om den narren hade satt pistolen för
engelsmannens hjerna i stället, vid tid och tillfälle, så hade
han kanske haft någon nytta deraf," inföll Green.
"Nu bär denne hem sina tio eller tolf tusen floriner
med sig i qväll, så ogeneradt och lugnt, som om det
vore nötskal ..."

"Bah! tror du en sådan der karl går till
spelbordet med endast ett par gulden i fickan kanhända,
efter du anser honom icke hafva mer än sin vinst
att bära på?" återtog Skeyler, hvars tankar tydligen
sväfvat omkring samma föremål och nu mötte John
Greens med broderlig sympati.

Båda två tego några minuter, tills de hunnit
utom arkaderna, då Skeyler drog sin kamrat med sig
framåt stranden af den lilla sjön, under det att man
der inne släckte ljusen i salongerna, stängde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/7/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free