Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Gnistor i mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
»Jag skall så göra;. men kom du icke mera fram
till slottet, ty herrarne hafva börjat kasta sina ögon
på dig och qvinnfolken taga det illa och fälla
speglosor om dig)), sade Erland och steg upp.
»Skall du redan gå dina färde?» frågade flickan
sorgset.
»Det börjar dagas och jag måste vara tillbaka
innan stallmästaren kommer ned. Matts Person har
gjort vakten för mig i natt. .. Guds fred med dig,
min dufva! Jag löper snart öfver bergen hit till dig
igen.»
Kerstin och Erland skakade hvarandras hand;
den unge mannen — som vanligt af ytligare sinne
och ljummare känslor — skyndade bort med
lefnadsfrisk och sorglös håg, medan flickan suckande och
vemodig gick tillbaka in i den torftiga stugan, som
låg strax bredvid på backsluttningen, rundt omkring
omgifven af svedjefallets kala berghällar och
svartbrända stubbar, hvaremellan det glesa kornet, utsådt
i askan, hviftade sina strån i nattvinden.
Medan de båda älskande sutto i skogen vid
hvarandras sida, vakade man äfven i det dystra slottet,
som stod der nedanför likt ett spöke midt i vattnet.
I den stora sidenklädda paulunen, med furstlig
krona öfver sängtaket, kastade sig Maria Elisbeth
sömnlös och plågad af oro, värk och dystra tankar.
En liten lampa brann i det stora rummet, som,
med sina höga, klumpiga och obeqväma bänkar,
försedda med lösa skinndynor och rakt uppstående
ryggstöd af trä, sina stora, tunga stolar, skåp och bord,
icke mycket liknande nutidens sofrum med dess mjuka,
vekliga resårsoffor och sängar.
Den ljumma, ljusa natten, som för torparflickan
hade synts så lycklig och så kort bredvid hennes
älskare, var för den stackars furstinnan oändligt lång.
Ändtligen är den då slut; det börjar dagas, och
till och med genom det enda, smala och djupt in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
