Förord

»Med denna benämning», sade jag, »menar jag icke, att Sverige är lort, långt därifrån, men att Sverige har lort inom sina gränser, för mycket lort för att kunna med lugn tolereras och att denna lort skall bort så fort och så grundligt som möjligt, och detta icke bara för den nationella prestigens skull utan, vad som är vida viktigare, för den nationella effektivitetens. Vi ha inte råd att ha så mycket lort i det nationella maskineriet.»

Nationen har delat sig i två läger, på grund av vad jag i radion berättat. Det ena, som dels förnekat min sanningsenlighet, dels förklarat, att allt detta vet man förut och att mina skildringar på den grunden äro onödiga och, i fall där de förklaras överdrivna, dessutom skadliga och fördömliga. Det andra, som gått i god för riktigheten på alla punkter av skildringarna och som hoppas, samhällets lyckligare lottade genom dessa skildringar skola få ögonen öppnade för de brister, som finnas och ingen haft panna att direkt förneka.

För mig personligen ställer sig hela problemet måhända litet annorlunda än för båda dessa partier. Bostadsfrågan blev för mig, under resans gång, bara en sida av hela det aktuella problemet Sverige, och det problemet formulerade sig såsom »framtidsproblemet» Sverige. Än skarpare tecknar sig detta problem för min inre blick, sedan jag genom diskussionen kring radioföredragen konstaterat, hur rädda för verkligheten stora delar av nationen äro, hur rädda, att icke säga rentut: fega! Det finns en för var dag växande moralisk feghet i Sverige, som sammanhänger med att landet genom kända händelser ute i världen fått det ekonomiskt bättre ställt än någansin förut i sin historia. Sverige är en typisk nyrik nation, en ekonomisk uppkomlingsnation, det är där kärnan i hela problemet ligger.

Denna karakteristik träffar icke någan enskild samhällsklass, den gäller alla, och belägg tör denna mentalitet kommer man att finna överallt i boken.

Man skall vara blind på bägge ögonen, om man inte ser, att just i rädslan för att gå verkligheten och dess olika problem in på livet, att just i denna växande moraliska feghet, att just i denna den andliga lättjans och egoismens försök att vända sig ifrån verkligheten, att just i denna mentalitet ligger den avgörande faran för det man med läpparna förklarar sig sätta högst av allt: den nationella friheten, den nationella demokratien. Segrar denna mentalitet, då brister grunden under denna demokrati, och då stå vi, såsom vissa andra länder fått pröva före oss, inför kaos.

Huvudproblemet i denna bok är följaktligen av moralisk natur, vilket jag finner angeläget att betona.

En annan sak. Jag har genomgående följt den fria diskussionens princip. Alla åsiktsriktningar ha fått komma till tals, utan vare sig censur eller kritik från min sida. Min privata åsikt och de intervjuades åsikter äro sålunda inte identiska. Vad det för mig gällt har varit att låta landets röst bli hörd.

Sålunda har t. ex. ett stort utrymme beretts den mycket omdebatterade s. k. understödstagar-mentaliteten. På den punkten vill jag bara deklarera, att dess politiska aspekt här icke åsyftas. Under detta ord åsyftar jag bara bristande personligt initiativ, brist på företagsamhet, liknöjdhet och slapphet. Ingenting annat.

Till provinsialläkare, andra sjukvårdsfunktionärer, kommunalmän och privatpersoner, som hjälpt mig i råd och dåd, ber jag att få framföra ett varmt tack.