Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
men Starkodd med en hand i Öndurdys fattar,
med två han i kindfagre Sigurlam tar.
Vildt äflas den sköldmö. Hon fåfängt sig mattar:
snart brynjan vill brista, som på sig hon har;
snart hjelmen vill falla från nedlutadt änne.
Då kommo de Gygjor och räddade henne.
De trenne Valkyrjor blott Sigurlams strid
betraktat, och Gudur hon hviskat dervid:
»Den fagraste sven,
»som gästade än
»I glada Valhalla,
»här träffade vi.
»Hvad fröjd der skall bli
»bland Ejnheriar alla!
»Dock skola sig mest
»Valkyrjorna gläda,
»när denne som gäst
»med oss nu får träda
»i Valgudens hof,
»och Brage hörs qväda
»den nykomnes tøf!»
Då hetblodig Gudur det framhviskat hade,
såg Rota på henne så kallt och hon sade:
»Alldrig mitt öga
»skönheten såg;
»alldrig det höga
»fäste min håg.
»Allt måste dö!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
