Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var Elin“ — Stephana tystnade. Hon hade blifvit så blek att
läpparna voro hvita. Herman Såg förskräckt upp och utropade:
„Mår ni illa, min fru?“
„Nej.^
„Af nåd, fortsätt då,“ bad Herman, nästan lika blek som hon.
„Var Elin svagsint," sade Stephana med ljudlös röst.
„Ah! det är gräsligt,“ utropade Herman och sprang upp. En
tystnad uppstod, hvarunder han med hastiga steg gick någrä hvarf
omkring rummet. Slutligen stannade han framför Stephana,
sägande :
„Huru är det möjligt för er att hysa annat än afsky for mig,
skaparen af så mycket elände ?“
„Grefve Herman, jag har endast beklagat er,“ sade Stephana
med hänförande godhet, räckande honom sina båda händér. „Ni
förstod icke i ert blinda högmod att hammarsmedens
sondotter egde ett lika ömt och känsligt hjerta, sammansatt af lika
fina fibrer, som trots den rika grefvedottern. Ni trodde, ni, att
blott de der menniskorna fingo något som smekte deras fåfänga,
det vill säga, då ni kastade åt henne ert namn, skulle de icke
känna förödmjukelsens och föraktets stygri. Ser ni, grefve, i de
grundsatser, ni är uppfödd, ingår också den föreställningen att vi,
som utgå från folket, icke ega edra känslor och följaktligen kunna
behandlas huru som helst, utan att lida deraf. På den grunden,
har mången inom er klass trampat på de lägre klassernas heligaste
och mest upphöjda känslor. Skulle jag derföre afsky er! Nej,
grefve, det är icke individen, utan hela klassen jag afskyr. Den
princip af egoism som ligger till grund hos adelsmannen,’ogillar
och föraktar jag. Att Elins lif och lidande icke varit egnade att
förmildra detta förakt kan ni lätt inse, men icke ett enda
ögonblick har jag öfverflyttat det specielt på er. Den personliga
bekantskapen med er har för öfrigt lärt mig att värdera de många
ädla och upphöjda egenskaper, jag funnit er ega, på samma gång
jag önskat, genom det inflytande jag redan vid vårt första
sammanträffande såg att jag utöfvade på er, kunna förmå ert bättre jag.
att förkasta allt det egoistiska högmod, som förr beherrskat er.
Jag visste, grefve, att då jag en dag skulle förtälja er Elins
olycksöde, hennes oförtjenta och bittra lidanden,’ skulle jag pressa tårar
ur edra ögon och komma er att med förfäran öfvertänka allt det
onda ni gjort henne.“
„Ni har bedömt mig rätt, min fru,“ sade Herman och förde
hennes händer till sina läppar. „Fortfar, jag ber.“ Han satte sig.
„Under tvenne månader förblef Elin rubbad till sina sinnen
och vårdades under den tiden af kapten Troberg och sin faster,
mor Greta. Man hade fört henne till hufvudstaden och anlitat de
skickligaste läkare. Ungdomen, denna mäktiga hjelp åt medicinen,
understödde doktorernas bemödande, så att Elin efter två manader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
