Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 66. Döden och evigheten - 323. Den kloke narren - 324. Den sjuke gossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
bi .is apostoliska bekännelsen.
ett besök hos den sjuke hörde narren af hans egen
mun, att hans slut nalkades och att de snart måste
för alltid skiljas. "Hvart ämnar du då taga vägen?"
frågade narren. "Till en annan verld," blef svaret.
"Och när kommer du tillbaka? Kanske om en
månad?" — "Nej." — "Om ett år?" — "Nej." — "När
då?" — "Aldrig." — "Hvilka anstalter har du träffat,
för att kunna slå dig ut i det landet, dit du kommer?"
— "Allsinga." — "Är det möjligt!" utbrast narren.
"Du far bort för alltid och bekymrar dig icke det
ringaste om hvad som på det ställe, dit du kommer,
skall hända dig! Se här! Tag stafven! du är mera
förtjent af den än jag, som ännu icke gjort mig skyldig
till en så stor dårskap."
334,- Den sjuke gossen.
1 Pet. 1, 3—4. Högt lofvad vare Gud och vår Herres,
Jesu Christi Fader, hvilken efter sin stora
barmhertighet födt oss på nytt till ett lefvande hopp genom
Jesu Christi uppståndelse från de döda, till ett
oförgängligt, obesmittadt och ovanskligt arf, förvaradt i
himlarne åt eder.
Presten Bæchler i Würtembergska landet hade
en son, hvilken vid sju års ålder blef svårt angripen
af kopporna. I början af sjukdomen var han mycket
stilla; man hörde ej en suck uppstiga ur hans bröst,
ej heller talade han om Gud eller evigheten, ehuru
fadren ville föra honom på sådana tankar. En gång
midt i natten, då plågorna voro särdeles svåra,
började dock den lille högt ropa: "O Jesus! förbarma dig
öfver mig och hjelp mig!" och när fadren, för att
säga honom ett tröstens ord, gick fram till sängen
frågade han under stor ångest: "Fader! fader! skall
jag dö?" — "Vill du då icke dö, mitt kära barn?"
— "Ack nej! allt annat, bara jag slipper att dö!
Fader, skall jag nödvändigt dö? Ack jag vill icke ned
i den mörka, kalla grafven; det regnar och blåser så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
