Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 1. Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH FINLAND. 57
närheten liggande öar och infjordar och alla tillider. 1 Han sände dit
hela hushall. byggde gårdar och nedlade på odlingar »den allra största
kostnad, arbete och möda, hvilket vitsordas af konungen, som år 1335
till lön gaf honom Pite elfs område till everldlig besittning.
Erkebiskop Olof sjelf, Helsingefogden Johan Ingemarsson och tvenne eljes
okända personer, antagligen birkarlar, öfvertogo hela Lule elfs
område med tillider och tväråar (bifloder); de delade i viss proportion
kostnad och vinst. År 1339 hade Pite kyrka och samtidigt var i Lule
ett kapell; erkebiskop Hemming († 1351) anlade kapell i Torne och
döpte der en mängd Lappar. Konung Magnus sökte skydda och främja
odlingsarbetet i dessa nejder, i hvilka, enligt 1413 års jordebok, skattades
för 180 rökar (hushåll), för hvilka skatten uppgick årligen till 720
mark penningar. Som kursen det året var 8 mark penningar på en
mark silfver, motsvarar den nämnda summan 2,700 kronor i silfver,
hvilket den tiden torde hafva haft tio gånger större värde än nu. 2
I Finland hade redan mot slutet af 1200-talet konungens fogdar
sökt främja anläggandet af nybyggen i Tavastlands skogar och
regeringen godkände år 1300 deras åtgärder. År 1334 förordnade k.
Magnus Eriksson, att odlingsbara ställen i de afbrända skogarne i
sydvestra Finland skulle, ifall egarne ej kunde eller ej ville bruka dem,
få uppodlas af andre, som voro i stånd att för dem göra skatt till
kronan. År 1411 bofallto k. Erik, att fogden på Åbo hus, skulle af
de inom hans område befintliga allmänningarna afsätta så mycket, som
behöfdes för de tidigare innehafvarne, och skifta resten på sådana
personer, som voro villiga att bruka dem under skatt till kronan. 3 Att
der återstod mycket att göra synes af ett bref af år 1504, som
omtalar, att i synnerhet i Savolax och Karelen funnos socknar så stora,
att i dem bodde 1,200 till 1,300 bönder, af hvilka någre hade mera
än 15 mil till kyrkan, hvadan många ej kommo till henne mer än hvart
tredje eller fjerde år. Deras kunskap i kristen tro var derföre högst
ringa, de lefde som Lappar och hedningar. Mången fick dö utan att
få sakramentet på sitt yttersta, framför allt under menföret höst och
vår, barnen dogo utan dop. Dessa svårigheter kändes redan vid midten
af 1300-talet så tunga, att man då tänkte på att i Viborg anlägga en
ny biskopskyrka, men deraf vard intet.
1 Lid =— skogbeväxt sluttning af ett berg. »Det ligger i begreppet af denna
benämning i Vesterbotten, att liden bör vara tillgänglig för odling eller åtminstone
bära gräs och nyttig skog.» (Rietz).
2 Antalet rökar i denna vidsträckta landsända är dock att anse som en obetydlighet,
om det är riktigt hvad i Åbo Tidningar för 1775 s. 16 uppgifves, att ensamt
Karislojo socken i Nyland år 1460 hade 137 rökar. Uppgiftens riktighet har jag icke
kunnat kontrollera. I en handling af år 1505 omtalas följande gårdar i Pite socken:
Litlapite, Trondava, Piteholm, Öjeby, Hakansö, Kopparnäåäs, Svensby, Bölet, Sandö,
Berga och Höstelax. I en handling af år 1502 omtalas följande gårdar i Lule
socken: Pedersö, Vibbaby, Sunda. Sunderby, Mottasunda, Bredakar (-kärr?, -åker?),
Ingeldsby, Eriksnäs, Hvitå och Benseby.
3 Om odlingsföretagen i Norrland och Finland, jfr Styffe, Om grundregalerne samt
Skandinavien under unionstiden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
