Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 5. Skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
286 TIONDE.
Adam af Bremen berättar i sin historia, att vid den tid då han
skref — d. v. s. omkring år 1075 — förekom ännu icke någon tionde
i de nordiska landen. De svenska landskapslagarne förutsätta
emellertid tionde såsom något bekant. I Danmark säges tionden hafva
blifvit införd af k. Knut den helige, som regerade 1080—1086 och
Gregorii VII:s nyss nämnda bref gör det sannolikt, att man i Sverige
följde exemplet vid samma tid. Qm ett visst samband mellan
Danmark och Sverige i detta hänseende talar den omständigheten, att i
båda landen antogs det angelsakiska systemet för tiondens delning,
under det man i Norge, hvarest tionden infördes af k. Sigurd
Jorsalafare (efter 1110), hyllade det romerska bruket.
Tionden togs efter bokstafven — dermed menades dock i
allmänhet endast tiondedelen af afkastningen. I allmänhet taget var
visserligen hvar och en skyldig att gifva tionde, men tionde hade dock
blifvit en aristokratisk afgift, ty enligt Vestgötalagen (den senare
redaktionens kyrkobalk kap. 43 samt III. 2) är det den som sår
åtminstone ett åkerlass om året, som skall erlägga tionde. Denne gafs af
åkerns frukter (korn-, åker-, sädationde, decime frugum, decime
prediales): hvar tionde skyl, hvar tionde bunden; allenast i
Ångermanland hade man tidigt skaffat sig rättighet att gifva allenast hvar
fjortonde skyl och kärfve, men denna förmon afskaffades år 1386.
Det ser ut, som om man i de landskap, inom hvilka odlingen var
jämförelsevis ny, hade sökt undandraga sig tionde. Så sent som år
1329 måste man ålägga Karelerne att lemna tionde och i Norrland
påstod man, att tionde icke behöfde lemnas af så nya och ovanliga
sädesslag som råg och hvete, en villfarelse som häfdes genom en påflig
bulla af år 1466. Tiondeskyldigheten sträckte sig äfven till humle, lin
och hampa, rofvor, ärter och bönor; på Gotland kräfdes tionde af hö. 1
Den enkla tredelning af frukttionden, som från England hade blifvit
införd i Sverige, bibehöll sig allenast på Gotland orubbad. 2 I de
öfriga landskapen infördes modifikationer. I Jämtland synes tionden
hafva utgått något oregelbundet (DS nr 1754). I Helsingland delades
han i tre lika lotter, en tog sockenpresten, en behöll bonden, för att
kunna gifva åt de fattige; af den tredje var hälften anslagen till
kyrkans underhåll, den andra hälften tillföll erkebiskopen (DS nr 1202,
stadga af år 1297). Enligt ett tillägg (nr 12) till Södermannalagen
tog presten en skyl och bonden två, af hvilka tvänne en tredjedel
tillföll kyrkan, en tredjedel biskopen och en tredjedel de fattige.
Detta synes hafva varit den vanliga fördelningen, att döma efter de
1 Som anledning dertill uppgifves år 1230 öns litenhet och ofruktbarhet! — Afven
honangen uppräknas bland jordens produkter, för hvilka tionde gafs. En
handskrift af Upplandslagen omtalar äfven tionde af pors och äpplen. — I Uppland och
Södermanland var skyldigheten att gifva tionde af hö erkänd, men bonden fick
behålla hötionden mot att han körde prestens korntionde till prestgården.
2 Gutalagen kap. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
