Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TYSKE BORGARE I VISBY. 335
det föreskriften om rådets sammansättning är i hufvudsak densamma
å båda ställena. 1
I Visby hade dock förhållandena från början gestaltat sig på ett
helt annat sätt. Under det handlingarna icke göra någon väsentlig
skilnad mellan Svenskar och Tyskar i Stockholm, utan alle borgare
derstädes, af hvad börd de än voro, inför regeringen och lagen bildade
ett enda svenskt samhälle, uppträda i den äldre medeltidens urkunder
Tyskar och Gutar i Visby som i viss mon skilda samhällen. År 1276
omtalas ’såväl den tyska som den gutniska menigheten (universitas),
som bebor Gotland’. År 1280 utfärdar staden Visby ett bref, i hvilket
talas om ’staden Visbys råd och menighet (commune) såväl af Tyskar.
som Gutar’ — och har hvardera nationen sitt sigill, Gutarne ett med
lammet och korsfanan (stampen förvaras nu i Statens Historiska Museum)
och Tyskarne ett med en grenad liljestängel samt en omskrift, som
angifver, att det tillhör de på Gotland boende Tyskarne. 2 År 1288
talas om ’Gutarnes och Tyskarnes fogdar och rådmän och hela
menigheten i Visby.’ De i Visby bosatte Tyskarne läto för sin räkning
uppföra en åt Vår fru helgad kyrka (den nuvarande domkyrkan), år
1225 vigd af biskopen i Linköping, som vid detta tillfälle gaf de
tyske borgarne rätt att sjelfve utse kyrkoherde. 3
Under tidernas lopp synes skilnaden mellan de två nationerna
alltmer hafva minskats; om detta skedde till fördel för det inhemska
1 Man kan emellertid sätta i fråga, huruvida det gutniska elementet fick i Visby
komma till sin rätt. När franciskanernas kyrka — den som ruin intressanta sankt
Karins kyrka — år 1412 vigdes, tjenstgjorde som faddrar tretton män (tre
borgmästare, sex rådmän, tre borgare och slottets fogde) och tretton qvinnor. De
tre borgmästarne hafva tyska namn och af de sex rådmännen är det allenast en,
hvars namn ger oss anledning att i honom se en man af gutnisk härkomst. Äfven
de tre borgarne hafva tyska namn (Scriptores rerum suecicarum del 1 s. 37).
I Visby fanns ett tyskt sankt Knuts gille, hvars sigill är bevaradt (Sigillum
1e0evthonicorum in Wisbi de guilda sancti Kanuti.) Visbys tyske inbyggare voro i
allmänhet från hertigdömet Sachsen, förnämligast från Westfalen; jfr Schäfer, Die
Hansestädte und König Waldemar von Dänemarhk s. 42.
2) Det gutniska sigillet har som omskrift hexametern
Gutenses signo, Christus signatur in agno,
hvilket torde böra öfversättas så: jag betecknar Gutarne, Christus betecknas med
lammet. Sigillet finnes afbildadt i Wallins Gothländska samlingar tab. I fig. 1. —
De tyske Visbyborgarnes sigill förekommer under en urkund af år 1280 i Lübecks
rådhusarkiv (jfr Rydberg, Sveriges traktater del. 1 s. 281) och har omskriften
Sigillum Theotonicorum in Gotlandia manencium; det har, så vidt jag vet, aldrig
blifvit afbildadt. Att det förra sigillet, ehuru bärande namnet Gutenses, användes
af de gutniske borgarne i Visby framgår af det nyss anförda brefvet i Rydbergs
traktatverk.
3 Att döma af biskopens bref (DS nr 231) var denna kyrka icke en sockenkyrka,
alldenstund det heter, att främlingar der fingo utan vidare begrafvas, men
burgenses d. v. s. Visbyborgarne (hvilke hade låtit uppföra kyrkan) allenast efter
öfverenskommelse med sin sockenprest. Denna urkund talar allenast om en
kyrkoherde. Senare funnos i kyrkan två kyrkoherdar, hvardera förfogande öfver sin
hälft, hvilket sannolikt berodde på skilnaden mellan de tyske borgarne och de
tyske gästerne (om de senare mera framdeles). I början af 1300-talet gjorde
Linköpingsbiskoparne invändningar häremot, men från gotländsk sida påstods då,
att man ’af gammalt’ hade haft rätt till två kyrkoherdar. Tvisten fortgick länge
och framkallade en sådan bitterhet, att till och med våldsgerningar utöfvades. Jfr
DS nr 2261 m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
