Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STÄDERNAS STYRELSE. 361
här tvänne prof. Fig. 150 visar Visbyskräddarnes sigill med en
talande bild i skölden: skräddaresaxen, fig. 151 visar buntmakarnes i
Malmö sigill med en bild af ett lam, hvars skinn fann användning
inom embetet.
De enskilde handverkarne torde oftast, när de funnit det löna
mödan att anskaffa ett eget sigill — i medeltidens handlingar
förekomma ganska ofta borgare, som uppgifva, att de icke hafva eget
sigill, hvadan de måste anmoda andra personer att med sina sigill
afhjelpa deras brist — hafva i detta insatt ctt bomärke. Någon gång
visar dock sigillet en bild som antyder egarens yrke, såsom fig. 152,
der grytörat betecknar en kopparslagare.
Städerna såsom från
landsbygden utbrutna en- S 41A
heter måste hafva en sär- 1 70lii
skild styrelse. Hurudan g“ 2
denna var beskaffad i våra
äldsta städer, som så att
säga, sjelfmant tillkommit, /
veta vi icke. I de efter RBllK.
utländskt mönster fullt
utbildade städerna hade sty-
relsen helt naturligt fått
1
HI j h pi
en karaktär, som rättade
y
i.
153. Stockholms stads sigill.
sig efter utlandets sed.
Staden var ett helt
för sig och måste skapa
ett uttryck derför. Den
som under medeltiden
nalkades en stad fann snart,
att här hade han något särskildt för ögonen. Från landsbygden, der
bostäderna låg enstaka bland åkrar, ängar, skog och berg, kom han
till en ort, der hus låg intill hus vid smala gator, der man måste bygga
på höjden, emedan utrymme saknades för att breda ut sig. Till
yttermera visso var denna samling af hoppackade hus från det omgifvande
landet skild genom en mur eller en graf, som å medeltidens språk
kallades dike eller grop.
Men staden utgjorde en enhet oberoende af den resandes
iakttagelser och måste som en sådan göra sig gällande i alla afseenden.
Ett tydligt vittnesbörd om denna enhet ligger i det sigill, som hängde
under de i stadens namn utfärdade urkunderna.
Fig 153. Efter original i riksarkivet. Sigillum civium de Stochum. Om bilden
se nästa sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
