Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
630 INSKRÅNKNINGAR I STÄDERNES HANDEL.
ningen var tvärtom i denna punkt mycket vacklande. År 1442 fingo
Raumo borgare lof att föra samma köpslagan som Åbo, och fritogs
derigenom från beroendet under Stockholm. År 1461 utfärdades
deremot för Östhammar, Hernösand och Raumo förbud mot olaga handel,
Stockholm till förfång. År 1496 bestämde rådet, att Östhammar skulle
flyttas till Öregrund, och den nye staden erhöll lof att idka segling på
in- och utlandet. År 1502 förböd hr Sten Sture borgarne i Gefle,
Öregrund, Östhammar, Raumo och Ulfsby (Bjornoborg) att segla till
utlandet. År 1504 gaf hr Svante Nilsson Raumo borgare tillåtelse att
segla och lagligen bruka köpenskap såväl ut- som inrikes, alldeles som
Åbo och Stockholm; det enda undantag, som vid detta tillfälle gjordes,
gäller Gotland och rikots fiender, och var således af öfvergående natur.
Detta privilegium förnyades år 1512. Att dessa privilegier ej funnos
till allenast på papperet framgår deraf, att Raumoborgare år 1508
hade seglat till Reval, under hvilken färd det hände dem det missödet,
att fem skepp utplundrades och det sjette togs. Raumoborne voro dock
tydligen manhaftige karlar, ty de återtogo sitt skepp, å hvilket
röfvarne hade lastat mycket af sitt tidigare byte. Under mellantiden
hade Öregrund fått eller tagit sig rätt till utländska handelsfärder.
Åren 1507 och 1508 fruktade Stockholm — såsom redan s. 379 blifvit
berättadt — att det skulle öfverflyglas af Öregrund. Åbo befann sig
i lägervall år 1527. För att det skulle åter upphjelpas, ålades det
borgarne i Ulfsby och Raumo att håädanefter ej segla till tyska hamnar,
utan endast till Åbo och Stockholm. Slutligen föreskref k. Gustaf år
1531, att Hernösand, Hudiksvall och andra olaga hamnar i Nordlanden
skulle afläggas, att man icke fick segla till andre städer än Torne,
Ula, Kemi och Ijo, att Ulfsby och Raumo borgare skulle nöja sig med
att segla till Stockholm, Åbo och de fyra nyss nämnde nordiske
städerne — Ulfsby hade år 1365 fått af särskild nåd rätt att handla på
hela Norrbotten —, att Gefle borgare icke fingo segla till utlandet med
mera än sex skepp och med andra varor än jern, koppar, hästar ej
värda mera än 6 mark, hudar, skinn o. d. Alla ätande eller feta varor
skulle föras till Stockholm eller andre städer i riket. Benägenheten
för handelsförbud var således vid denna tid större än benägenheten
för medgifvande af frihet.
Om vi nu vända oss till de betydligare städerne, hvilkes rätt att
idka köpenskap i andre städer var obegränsad, måste vi, dessvärre,
konstatera en betydlig brist på företagsamhet. Uppgifterna i
urkunderna rörande Sveriges aktiva handel äro helt få, men sjelfva tystnaden
aflägger ett betänkligi vittnesbörd. År 1507 seglade från Stockholm
en liten skuta till Riga, från Öregrund tre skepp. År 1508 gingo sex
skepp från Raumo till Reval, och väntades från Reval till Stockholm
nio. Den mesta svenska handeln gick på Danzig och Lybeck, men
ännu under Gotlands olyckstid, på 1400-talet, kommo till den preussiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
