Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
.
650 STORHANDELN UNDER MEDELTIDEN.
Ännu ett betydande handelscentrum fanns i Europa, längre åt söder
och vester. Friserne och deras grannar i söder gjorde sig tidigt kände
för stor skicklighet i ylleväfnad. Karl den store sände frisiskt tyg
till kalifen Harun Arraschid, hvilket icke hade kunnat ske, såvida ej
dessa väfnader hade haft goda egenskaper. Det är möjligt, att denna
väfnadskonst från början lärts från det närliggande romerska området
— man nämner inom detsamma särskildt Trier —, men under den
karolingiska tiden hade tillverkningsområdet en afgjordt nordligare karaktär;
dess kommersiela hufvudort var Wyk by Duerstede, med hvilket
Björköstaden stod i liflig förbindelse, och cfter dettas fall Dordrecht. För öfrigt
stod detta område i liflig förbindelse med södra Tyskland genom
Rhendalen, som naturen har danat till en beqväm väg för samfärdseln.
Ehuru under medeltiden i Sverige sjöfärder vida föredrogos för
landresor, har man ingalunda i utlandet skytt de senare. Arabiske
författare omtala, att österländska varor, som på Volga- eller
Dniepervägen hade förts in i de land, som beboddes af Slaverne, af desse
fördes vidare och omsider hunno fram till vestra Tyskland. Transporten
var lång och skedde inom områden, i hvilka man icke kunde använda
de gode vägar, som Romarne hade varit så angelägne att anlägga inom
rikets olika delar och som efter deras tid med fördel användes af
Germanerne, ja som delvis än i dag göra tjenst. Tack vare desse gamle
vägar var samfärdseln öfver Alperna jämförelsevis lätt.
Öfver dem fördes ock ganska mycket varor till södra Tyskland
från Italien, dit de hemtats dels från det byzantinska riket, dels från
Asiens och Afrikas hamnar, af italienske sjöfarare. Under denna tidiga
period hade tre städer den största förtjensten om och af den orientaliske
handeln, Amalfi, som tidigt hade inledt förbindelser med Saracenerne
på Sicilien och som, i följd af sina flitiga sjöfärder, utan fog fått hedern
af att hafva uppfunnit kompassen, Bari, likaledes i södern, samt Venedig,
som bakom sig hade den bördige Podalen och bergspassen, öfver hvilka
man färdades till Tyskland. De nordligaste städerne på vestsidan,
Genova och Pisa, betydde den tiden mindre, ehuru äfven bland deras
köpmän funnos österfarare.
Så kommo korstågen. Uppeldade af religiös hänförelse strömmade
stora skaror till Österlandet, furstar och herrar, borgare och bönder.
Det var dock icke endast fromma motiv som drefvo dem: furstar och
herrar ville mätta sin hunger efter äfventyr, i hvilka de kunde
aflägga prof på mannakraft och klokhet, borgarne tänkte äfven på
ekonomisk vinning, bönderne voro glade att komma undan de tryckande
förhållandena i hemorten. Men hur olika elementen än voro, i de från
mellersta Europa utgående korsfarareskarorna dominerade det ridderliga
elementet.
Annorledes gestaltade sig förhållandena i visse delar af Italien.
Tre städer, Venedig, Genova och Pisa — Amalfis betydelse hade upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
