Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FALSKA MYNT. 927
örtugar för hvart 100-tal lödiga marker och deröfver fick skrodamästaren
på hvart 100-tal lödiga marker 2 mark till fördel.»
I myntkontraktet af år 1527 med Herman Fossert bestämmes i lön
för en mark fint silfver myntad till ören 11/2 mark, för en mark fint
silfver myntad i örtugar, 2 mark, för en mark fint silfver myntad i
fyrkar 3 mark. I kontrakten med samme man och Anders Hansson af
år 1529 heter det, att konungen skulle hafva för hvar lödig mark silfver,
som han lemnade in på myntet, 193/8 öre i rundt mynt, örtugar eller
fyrkar, för hvar lödig mark fint 221/2 mark, resten fick myntmästaren i
arbetslön. Löneberäkningarna vexlade således ganska mycket.
År 1529 klagar konungen, att falskt rundt mynt med konungens
stämpel var mycket i omlopp i landet — 3-lödigt i stället för 5-lödigt;
en tysk misstänktes för att hafva infört det i landet. Före årets slut
var myntmästaren ’kommen konungen till handa’. Äfven i Ryssland
försiggingo myntförfalskningar i stor skala. Olaus Magni såg år 1500
en myntförfalskare straffas i Linköping. Han hängdes i en galge och
vid kroppen voro fästa de falska mynt han hade tillverkat.
Det är icke omöjligt, att bland de mynt, som förekomma i
samlingarna, enstaka t. ex. bland k. Gustafs ören, äro samtida förfalskningar.
Derför synes tala de ansenliga skiftningarna i vigt, hvilka måhända
motsvaras af stor olikhet i halt.
Man borde naturligtvis hafva rätt att vänta korrekta omskrifter på
de äkta mynten, men som vi af det föregående sett, gjorde man sig
icke sällan skyldig till slarf, förvexlade stämplar hörande till skilda
mynt, begagnade orätta punsar vid tillverkandet af stämplarne o. s. v.
Skulle vi anse endast de k. Kristiern I:s mynt, som visa korrekta
inskrifter, vara äkta, skulle vi få mönstra ut nästan alla med hans namn
försedde mynt. I hvilket förhållande de första nordiska mynten med
fullkomligt meningslösa inskrifter stå till de samtida mynten, hvilkas
inskrifter kunna läsas, är vanskligt att säga.
Originalet till slutornamentet förekommer på en kalk i Statens Historiska
Museum (fordom tillhörig Linköpings domkyrka).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
