Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYE FRÄLSEMÄN VID VAPENSYNER. 201
skulle hafva. Ytterligare föreskrefs, att årligen skulle i landets olika
delar af personer, som konungen dertill förordnade, hållas en vapensyn,
till hvilken skulle infinna sig hvarje frälseman, vare sig riddare eller
sven, iklädd sina vapen och sittande på sin stridshäst. Synemännen skulle
sköta sitt värf med största samvetsgrannhet, ’så som de vilja hafva
vänskap af sin konung och vedervåga sin heder’; de skulle hellre fordra
det som var bättre än det normala.
Angelägenheten att ej se frälsemännens antal minskadt, uppenbarar
sig i föreskriften, att ingen fick gå undan frälset d. v. s. gå under skatt
med upphörande af hästtjensten, såvida ej hans skäl blifvit vid
vapensynen af granskarne godkända, samt af följande bestämmelse: ’kan så
vara, att någon af bönder vill varda frälseman, skall han sig reda med
häst och vapen, så att de, som vapensynen skola skåda å konungens
vägnar, skåda både hans mandom och fräjd, häst och vapen, som ock
hans förmåga att med gods uppehålla frälset.
Landslagen lägger intet hinder i vägen för frälsemännens begär
att förvärfva jord af hvilken natur som helst. Men af två bref af år
1357 finna vi, att k. Magnus hade något tidigare dels gjort en allmän
återkallelse af privilegier och friheter, en återkallelse, hvars omfattning
vi dessvärre icke känna, dels förbjudit frälsemän att sätta sig i
besittning af skattejord.
Upptagandet af nye frälsemän var en betecknande nyhet. För
hästtjenstens fullgörande var icke längre den gamla hirdadeln tillräcklig.
Landslagen omtalar endast pröfningen vid vapensynen. Vi måste
antaga, att vid denna upprättades förteckningar öfver dem, som voro till
hästtjenst skyldige och duglige. Men det var icke nog dermed, utan
hvar och en, som antogs till fullgörande af hästtjenst, skulle tydligen
få ett skriftligt intyg derom. Detta framgår af de fordringar, som
framställdes vid de af dr. Margareta framkallade räfstetingen: frälsemännen
i orterne skulle styrka sin rätt till skattefrihet med bref och bevisning.
Den reduktion, som åvägabragtes genom dessa räfsteting, gällde tiden
efter år 1363, då k. Albrekt hade bestigit tronen; bref eller bevisningar
hafva helt visst icke affordrats andre än nye frälsemän, ty vi finna af
domarne, att rörande äldre frälserätt höll man sig till nämndens
utlåtande. Att man icke först under k. Albrekts tid började utfärda
skriftliga intyg om vunnen frälserätt, visar sig dock af en räfstetingsdom af år
1409, som säger, att, enligt nämndens vitsord, en omtvistad gård hade
till en frälsemans ega öfvergått från en annan,’ hvilken den högborne
fursten k. Magnus hade för honom och hans efterkommande gifvit
frihet och frälse med sitt öppna bref och [dervid] hängande insegel.
Huru dessa intyg om vunnet frälse varit lydande, finna vi af ett här
återgifvet bref af år 1390:
Jag Sten Bengtsson, riddare och min fru drottningens höfvidsman, kännes
uppenbarligen med detta mitt närvarande öppna bref, att i dag, här uppå Al-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
