Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 1. Krigsfolket och dess beväpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGVERKENS TRUPPER. 663
heterna i Danmark och Norge, uppsatte fyra städer i Vestergötland
endast följande ringa antal krigare: Lödöse 20 karlar, Lidköping 10
karlar, Skara 8 karlar, Bogesund 4 karlar. Underhandlingar fördes
stundom mellan regeringen och den enskilde staden om den styrka,
som skulle lemnas.
Bergverken, som ock voro privilegierade, räknades i vissa afseenden
som likstälda med städerne. Af bergverken begärdes derföre också
krigare. År 1531 begärdes af Koppar- och Silfverberget 300 man med
goda armborst och kost för tvänne månader, hvar man med fyra eller
sex tolfter pilar och skäktor. Från Noraskog begärdes 80, från
Lindesberg 50 man.
Under den gamla tiden förekom icke något krigarens yrke: hvar
man var, när så fordrades, krigare. Hvar man, som hade en större
tjenareskara, uppträdde med desse sine tjenare, åtminstone med visse
af dem i krig. Hans förmåga att uppträda med kraft berodde på hans
behof af medhjelpare i de dagliga sysslorna och hans förmåga att
underhålla desse medhjelpare.
Med de ändrade förhållanden, som medeltiden bragte till stånd,
med de tillfällen, som då erbjödo sig att spela en mera betydande roll
i samhället, uppkom hos den enskilde stormannen begäret att hos sig
anställa flere tjenare än hemmet och arbetena på gården kräfde:
öfverskottet skulle användas för rikets tjenst, på det att husbonden skulle
kunna vinna så mycket större inflytande. Man skaffade sig svenner
särskildt för användning i örlig. Detta var en helt naturlig början till
utbildande af en särskild klass af medborgare, den militäre. För att
kunna bringa detta anställande af för krigsbruk afsedde svenner i ett
rimligt förhållande till den enskilde stormannens ekonomi, började han
fika efter förläningar, till hvilka i många fall hörde befälet på ett fäste
eller — som det den tiden kallades — ett hus, hvilket måste hafva
en besättning. Ju mera man ville vinna en maktställning inom riket,
desto mera begärde man förläningar. Man drefs att anställa jämförelser
mellan hvad man ville åstadkomma och medlen för att åstadkomma
detta, man drefs att anställa jämförelser mellan hvad man sjelf ville
och innehade, och hvad andre innehade och ville. När egen konung
fanns i landet, var ju alltid hans företräde erkändt, han hade större
inkomster och dermed större tillfälle till maktutveckling, deruti måste
man finna sig. Men långa tider hade man i Sverige icke konung, utan
en rikets föreståndare, en storman, som blifvit upphöjd öfver sine
ståndsbröder, och då låg det närmare till hands att anställa jämförelser, och
dessa ledde vanligen till afund och split. På Sveriges öden inverkade
icke litet de jämförelser, som hr Svante Nilsson anställde mellan hvad
han gjorde och påkostade, och hvad riksföreståndaren, den gamle hr
Sten gjorde och påkostade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
