Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 2. Försvarsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNTIDA BORGAR. 671
Sedan kristendomen hade hunnit blifva rotfast i våra bygder och med
honom allt det nya i sed, uppfinningar och konster, som följde med honom,
gjorde icke försvarsverk af denna art tillfylles. Men utan försvarsverk
kunde man icke reda sig, ty bostäderne voro alltjämt för sådant
ändamål otillräcklige. Hvar skulle man nu söka skydd, så snart
boningshusens träväggar blefvo för svaga?
Man behöfde icke leta länge. Sedan man börjat uppföra kyrkan
midt i bygden, der hon låg beqvämt till, och man till på köpet börjat
bygga kyrkorna af sten med tjocke murar, var kyrkan utan fråga ett
vida bättre försvarsverk än den enskilde bostaden, och man tog ock i
nödens stund sin tillflykt till henne, liksom man icke drog sig för att
under fredliga tider använda kyrkorna som magasin, för så vidt detta
kunde ske utan att lägga hinder i vägen för gudstjensten, hvilken
under medeltiden var daglig.
Sedan hänvisningen på kyrkorna som försvarsverk en gång blifvit
gifven hos oss, särskildt af C. G. Brunius —, har hon alltmer vunnit
gehör, så mycket mera som enahanda påstående framställdes i andra
land. Först i allra senaste tid har en kraftig gensägelse mot talet om
kyrkor såsom försvarsverk blifvit gjord, af öfverste Otto Blom, som i
1895 års Årböger for Oldkyndighed og Historie skrifvit en uppsats om
Befæstede kirker i Danmark fra den ældre Middelalder. Han säger, att
det kan icke förnekas, att kyrkorna, icke ens deras torn, icke äro uppförda
enligt befästningskonstens sunda regler, äfven sådana de under
medeltiden blifvit fastställda. Men han skjuter öfver målet, så till vida,
som ingalunda alle, hvilke antaga, att kyrkorna varit använda som
försvarsverk, i och med detta vilja påstå, att de från början blifvit byggda
i syfte att tjena som sådana. I våre dagar, under krigstillstånd, när
fienden öfversvämmar en by eller en mindre stad, söka de skrämde
inbyggarne skydd i det fastaste stenhuset och i kyrkan, som i de allra
flesta fall är uppförd af sten. De bekymra sig icke om, huruvida det
privathus eller den kyrka, i hvilken de hoppas finna räddning, har
tillkommit i öfverensstämmelse med den utbildade befästningskonstens
regler, de hafva blott en känsla af att de komma inom fastare murar
än det egna huset kan bjuda på, att de derföre böra kunna hålla något
längre ut inom dem.
Kyrkan i hennes mest anspråkslöse form bestod under den äldsta
tiden af ett långhus, som ej var stort, och ett kor, som var ännu mindre;
koret hade i öster ett halfrundt utsprång. Murarne voro tjocke.
Fönstren voro få och små och suto högt uppe. Portarne, tre, två eller
en, voro ej heller mycket vide. Dörren bestod af tjocka plankor,
vanligen förstärkta med beslag af jern. De heliga och till en del dyrbara
ting, som förvarades i kyrkan, måste vara skyddade mot tjufvar.
Visserligen hade man svårt, då man befann sig inne i kyrkan, att afvärja en
henne omslutande fiendes anfall, visserligen kunde fienden skaffa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
