Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
940 KRIGFÖRINGEN
Afundsjukan hos de svenske stormännen mot den högst uppsatte ur
deras krets, hr Sten Sture, riksföreståndaren, växte alltjämt.
Fred med Ryssland var sluten intill år 1492, men freden hölls
icke. Det ryska riket befann sig i en period af stor maktutveckling,
men för allt som skedde få vi icke kasta skulden på styrelsen. Under
1480-talets senaste år gjordes ryska infall i Österbotten och i Karelen.
Man hyste stora farhogor, hr Sten måste den ene gången efter den
andre besöka Finland. Ryssarne gjorde svårigheter att förlänga freden.
En större krigsstyrka fanns under vintern 1492—1493 i Viborg. Med
Ryssarne hade k. Hans underhandlingar, hvilka voro riktade mot
Sverige. De mot hr Sten afvogt sinnade herrarne yrkade på kraftigare
åtgärder till Finlands försvar, de voro ej sjelfve villige att offra så
synnerligen mycket, men af hr Sten kräfde de offer.
Det länge väntade kriget mot Ryssland blef en verklighet. Man
hade från svensk sida vidtagit försvarsåtgärder. Viborgs stad hade —
såsom redan blifvit omtaladt — försetts med murar, Olofsborgs
träfäste hade ganska snart blifvit ersatt af en stenbyggd borg. På
Viborgs slott funnos år 1495 femhundra tyske knektar, helt visst
krigsvane. Hr Sten hade för dem vunnit till anförare en i de lifländska
striderna väl befunnen man, Hartvig Winholt. Hr Knut Posse och
andre betydande män tillbragte vintern 1494—1495 i Viborg.
Sommartiden 1495 gjordes från sjösidan ett par anfall mot det å en ö liggande
Viborg. Dessa anfall ledde icke till skada, men man utskref i midten
af augusti — de ryska anfallen väntades i regeln vintertiden — hvar
femte finsk man öfver 15 år — de fyra skulle bidraga till
utrustningen. Senare utkräfdes alle vapenföre män. En rysk styrka af 60,000
man — detta tal, måhända öfverdrifvet, nämnes i en påflig skrifvelse
— närmade sig Viborg. Den 24 september hann hon fram, efter
grundliga förödelser inom det öppna landet. Staden Viborg belägrades från
öster och från vester. Ryssarne lågo i spridde hopar, mot hvilke
Viborgs besättning gjorde anfall än här, än der. Redan i midten af
oktober säges fienden hafva förlorat 4,000 man. Försvararne voro
ingalunda alle af samma art. Aftonen den 12 oktober sändes hundra väl
rustade svenner och 800 bönder norrut till Vatukivi fors. När denne
trupp skulle stiga i land, ropades, att Ryssarne voro nära, och
bönderne störtade till båtarne, som voro nära att kantra genom anloppet.
Medan båtarne östes, höllo svennerne, till en del biskopens, stånd mot
fienden, men när öfvermakten blef för stor, rusade bönderne åter till
båtarne. Följden blef att månge drunknade och månge blefvo fångar,
bland dem betydande män. Ryssarne hade store kanoner — de sägas
haft en längd af 24 fot och slungat ut stenar af en tunnbottens vidd
— och god belägringsutrustning. Utfall visade sig icke kunna göras,
ty bönderne fällde modet, så snart de fingo se fienden, man måste
derföre inskränka sig till försvaret, men äfven detta var svårt gent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
