Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 PRIMATET ÖFVER SVERIGE.
ledighet i Uppsala blef också saken hänskjuten till påfven; frågan
gällde då att flytta en biskop i i Strängnäs till erkebiskopsstolen. Påfven
underrättar erkebiskopen i Lund, att han bifaller. År 1274 nämnde
Gregorius X archidiaconus i Uppsala Folke till erkebiskop och
öfversände det ’från aposteln Petri lik tagna’ palliet till biskop Israel i
Vesterås, hvilken skulle insätta den nye erkebiskopen i hans värdighet,
»men vilja vi, att derigenom den lundensiska kyrkan, under hvilken
Uppsala-kyrkan säges lyda, ingalunda förfördelas». Påfven visste
således intet bestämdt om den lundensiske erkebiskopens primat öfver
Sverige, han hade blott förnummit påståenden om ett sådant. År 1278
uppdrog Nicolaus III åt biskoparne i Linköping och Roskilde att
öfverlemna palliet åt erkebiskop Jakob, men »vi vilja icke att härigenom
erkebiskopen i Lund förfördelas». Jakob blef emellertid vigd i Lund,
vare sig af erkebiskopen derstädes — han var dock kanske ej hemma
— eller af biskopen i Roskilde. När Magnus Bosson år 1285 var vald
till erkebiskop, infunno sig hos Honorius IV en prestman från Lund
och en från Uppsala, för att begära pallium åt den nyvalde, hvarvid
den förre anhöll att palliet skulle öfversändas till erkebiskopen i Lund
för att af honom öfverlemnas, hvaremot ombudet från Uppsala
protesterade, alldenstund »sådant icke hade blifvit iakttaget (servata)». På
grund af en Gregorii IX:s bulla sände påfven emellertid palliet till
erkebiskopen i Lund, men derigenom skulle icke åt denne eller hans
stol förlänas någon ny rätt, ej heller kyrkan i Uppsala hindras att
fullfölja sin talan. Alltså råder fortfarande hos påfven ovisshet i denna
sak. Magnus begaf sig till Lund och blef der vigd, men fick icke
något pallium — förmodligen hade tvisten om primaträtten fortgått i
Rom. År 1289 synes saken hafva varit utagerad, ty erkebiskopen i
Lund fick förnyadt uppdrag att öfverlemna palliet, men då var
erkebiskop Magnus redan död.
Denna tid pågick uppenbarligen inom den svenska kyrkan en
allvarlig kamp mot det lundensiska primatet. K. Magnus ladulås’
kraftiga regering, hvilken i flere afseenden höjde Sveriges ställning, kunde
icke gerna undgå att utöfva ett visst inflytande äfven på kyrkan och
hennes ledande män. Samtidigt med att påfven år 1289 godkände det
lundensiska anspråket skulle nytt erkebiskopsval företagas i Uppsala
och valdes eller rättare, i detta fall, postulerades
dominikanerbrodern Johannes, biskop i Åbo — han kunde endast postuleras, d. v. s.
kallas, alldenstund han var bunden vid det tidigare stiftet intill dess
detta band blifvit af påfven löst. Antagligen var det i sammanhang
med detta val, som en skrifvelse utfärdades »den 16 juni» — året finnes
dessvärre icke utsatt — af biskoparne Peter i Vesterås (biskop sedan år
1285, efter hr Tyrgils Knutssons finska härtåg flyktig från Sverige, † i
Nidaros år 1299) och Bo i Växjö. Skrifvelserna äro daterade på Färingön,
således antagligen vid något tillfälle, då de svenske biskoparne voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
