Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RINGKLOCKOR. 709
om gjutna klockor. Vid den tiden började klockor blifva vanliga i
det kristna Europa. I Ansgars biografi omtalas en klocka. När kyrkan
blef rotfast i Sverige, voro ringklockor vanliga i de närmast liggande
kristna landens kyrkor och torde derföre från början hafva blifvit
införda till Sverige. De blefvo genom den vidt öfver bygderna
ljudande klangen ett mycket pregnant uttryck för den nya tron.
Sägnerna hafva mycket att förtälja om det obehag, som klockljudet vållade
jättar och troll. Så stor var, enligt sägnerna, ännu dessas makt, att
mången klocka aldrig kom till den kyrka, för hvilken hon var bestämd,
utan hamnade i sjöar och träsk, och att ur dem lyfta en nedsjunken
klocka lyckades aldrig. Om de från den hedna tron qvarlefvande
naturväsendena med bäfvan och hat lyssnade till klockorna, så
förklarade ock kyrkan med klockorna öppen fäjd mot dem. Som exempel
på detta och som en antydan af kyrkoklockornas många uppgifter
talar tydligt inskriften på en klocka, som år 1511 skaffades till
domkyrkan i Roskilde. Å denna står nämligen att läsa följande verser:
Est mea cunctorum vox terror demoniorum,
laudo Deum verum, plebem voco, colligo clerum,
defunctos ploro, sanctos colo, festa decoro,
d. v. s. Min röst är en fasa för alle onde andar. Jag prisar den sanne
Guden, jag kallar folket och samlar presterskapet, jag klagar öfver de
döde, hyllar helgonen, smyckar festerne.
Helig var kyrkoklockornas uppgift. För att rätt och värdigt fylla
denna måste de sjelfva vigas. År 1445 ’välsignades’ (benedicta) den
stora klockan i Strängnäs domkyrka. Denna led svår skada af eld
år 1473 och nya klockor måste skaffas. Den största blef ’välsignad
och vigd’ (benedicta et consecrata) år 1481.
Vigningen fick karaktär af ett dop. Laurentius Petri säger: de
påfviska döpa och smörja klockor, brukande dertill faddrar.
Döptes klockan, låg det nära till hands att gifva henne ett namn.
Antagligen fingo icke alla klockor ett sådant, men för en och annan
är namnet kändt. År 1215 fick Lunds domkyrka en klocka, som bar
namnet Maria Laura. Om hennes storlek finnas vexlande uppgifter;
enligt den rimligaste hade hon en höjd af 4 alnar, en omkrets af 14,
en vigt af 67 skeppund. Under 1500-talet brast hon och smältes år
1577, af metallen götos tvänne nya klockor. Redan under 1100-talet
lät, enligt den till Vestgötalagen fogade biskopslängden, den gode
biskop Bengt å egen bekostnad ’komma cantæbonæ’ till Skara
domkyrka. Schlyter förklarar ordet som en sammandragen form af
’cantarabonaþer’, biskopens och de öfrige presternes korskrud; Lagerbring
ansåg cantebona vara en orgel. Den antagna förkortningen är för
våldsam och orglar plägade icke få namn. En stor klocka, som
omkring år 1000 skaffades för klosterkyrkan i Corvey hette Cantabona,
en klocka i Hildesheim bar samma namn. Det torde derföre icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
