Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALLFÄRDER. 80o3
Pilgrimsfärderna uppmuntrades af kyrkan. De drogo menniskorna
ännu mera under kyrkans inflytande, och de bragte store fördelar åt
de olika vallfärdsorterne. Vi kunna ock förstå, att fromheten manade
mången att företaga så besvärliga resor som pilgrimsfärderna voro.
Under början af vår medeltid förekommo hvad vi skulle kunna
kalla krigiska vallfärder. De andlige voro angelägne, att man äfven
i det aflägsna Sverige skulle deltaga i korsfärder mot de otrogne,
men de fleste, som antagit korsets tecken, stannade säkerligen hemma
och erlade i stället penningar. Honorius III uppmanade år 1224 k.
Erik Eriksson att rusta sig till det korståg, som fyra år derefter
företogs af kejsar Fredrik II: »Vi bedja dig, ädle konung, allrakristligaste
furste, vi bedja dig vid Gud Fader, Son och den Helige ande, vid
Jesu Christi blod, att du uppstår din frälsare till hjelp och befriar det
heliga land, i hvilket Han åstadkom menniskoslägtets frälsning, att du
uppstår och förkrossar det onda och ogudaktiga folk, som tillegnar
sig hvad de kristne borde ega, och hånar det kristna namnet» (DS
nr 219). K. Erik var det nämnda året åtta år gammal och kunde
således icke uträtta mycket för ett korståg. Hans förmyndare hade
för mycket att göra med de inre förhållandena för att kunna tänka på
anordnande af färder till ett så aflägset land.
Men ännu senare kräfdes från Sverige deltagande i striden om
det Heliga landet, hvarjämte manades, hvilket var vida” naturligare,
till korståg mot de otrogne, som bodde på andra sidan Östersjön. I
sitt testamente af år 1286 utfäster Karl Estridsson 40 mark rent silfver
’till friköpande af mitt kors till det Heliga landet och 100 mark
penningar till friköpande af korset till Riga’ — han hade således
förbundit sig till två korståg. Samma år skref Nils Ubbesson sitt
testamente, då han, tecknad med korset, skulle anträda färden till det Heliga
landet. Vi kunna icke undra på denna hans försigtighet, då hertig
Bengt, biskop i Linköping, år 1287, då han skulle företaga en resa
till Gotland, ansåg sig böra på förhand skrifva sitt testamente. En
kanik i Linköping gaf i sitt testamente af år 1291 ett hundra mark
penningar ’för friköpande af mitt kors’. I ett testamente af år 1292
skänkte Karl Gustafsson 80 mark rent silfver pro cruce mea redimenda.
Här få vi ett begrepp om, huru dylika gåfvor skulle användas: »12
mark till bestridande af kostnaderna för den man, som går med mitt
offer (oblacio) till det Heliga landet, 20 mark för min själ, 10 mark
för min faders själ, 10 mark för min moders själ, 10 mark för hr
Johan Filipssons själ, 10 mark för alle deras själar, från hvilke jag
fått något mot rätt, och 8 mark för de mine tjenares själar, hvilke jag
icke betalt tillräckligt för deras tjenst» Hr Karl synes icke haft
riktigt rent samvete. Till och med k. Magnus ladulås hade åtagit sig
att gå i korståg till det Heliga landet. Det heter i hans testamente
af år 1285: »för friköpande af vårt kors till det Heliga landet anvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
