Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
938 CISTERCIENSERNE.
Vid kyrkmessotid fingo qvinnor under nio dagar komma in i
klosterkyrkan, annars voro de utestängda från klostret, liksom från
klostrets jordar.
En fullständig straffskala var genomförd. De svåraste
förbrytelserna (sammansvärjning, besittande af egendom, stöld, brandanläggning,
öppet motstånd mot öfverheten) voro belagda med bann. Den
bannlyste fick under gudstjensten ligga på knä utanför kyrkodörren med
blottadt hufvud. Matportionerna minskades, de redskap, som han
användt vid måltiden, brötos sönder eller lemnades åt de fattige. Mindre
förseelser straffades dermed, att man fick intaga måltiderna utanför
refektoriet och att man icke fick dricka förrän efter tjenarne. Så
straffades den, som brutit tystnaden. Den som yttrade ett onödigt ord
vid bordet, miste vinet eller en rätt. Om en lekbroder förtalade någon,
dömdes han till vatten och bröd i sex dagar, fick äta på golfvet och
erhöll endast en gång om dagen lagad mat. En munk, som gjort sig
skyldig till samma förseelse, blef sex dagar slagen och fick en hel
månad intaga den siste platsen i koret. Var den skyldige prior eller
subprior, förvisades han ut ur klostret. När någon i kapitlet fått ett
drygt straff sig pålagdt för en svår förbrytelse, fick han draga sig
tillbaka till den plats, som abboten anvisat, och med honom följde någon
äldre klosterbroder, som skulle förmana honom t1till ödmjukhet och
skydda honom från förtviflan. Alle bröderne skulle under tiden vara
trägne i förböner för den felande. 1
Så kom för klosterbrodern lifvets sista stund. När han, efter
mottagande af den sista smörjelsen, aflidit, gafs detta medels ringning
tillkänna. Var konventet vid tillfället inom klostret, skyndade alle till
den döde, der hvar och en läste öfver honom två eller tre gånger
trosbekännelsen. Befann sig konventet utanför klostret, skulle det
skyndsamt vända tillbaka. Kantorn bar fram boken till abboten,
sakristanen kom med stola och staf, hans tjenare med kors, ljus,
rökelsekar och vigvatten. En högtidlig andakt hölls, hvarefter den döde bars
in i kyrkan och dödsmessan sjöngs. Liket stannade qvar i kyrkan
till begrafningen, flere munkar höllo vakt och flere dödsmessor lästes
af hela konventet. Före begrafningen vigdes den döde en gång med
vigdt vatten och rökelse, bars derefter af fyra bröder till grafven, hela
konventet följde efter i högtidlig procession med abboten i spetsen.
Abboten kastade en gång jord i grafven, det allvarliga tåget vände
tillbaka till kyrkan, der reqviem hölls.
Enligt Bernhard af Clairvaux är stegen, som Jakob såg i drömmen,
en bild af de olika graderne i Guds rike. Menniskorna, som lefva
och röra sig i verlden, stå på det lägsta steget. De andlige, som äfven
utöfva praktisk verksamhet, stå i midten. Öfverst stå munkarne med
1 Ofvanstående redogörelse är i hufvudsak hemtad från Winter, Die Cistercienser
des nordöstlichen Deutschlands.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
