Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 10. Medeltidskyrkans slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMATIONENS FRAMGÅNGAR. 1113
näs snart torde vara stillad. Han vågade icke se de nyvordna
förhållandena sådana de voro. Brask var mera orolig och uppträdde
energiskt. Han fordrade i maj 1524, att konungen skulle utfärda
förbud mot försäljande inom riket af Luthers böcker samt att Luthers
lärjungar icke skulle få skydd af konungen. Konungen svarade, att
han icke kunde förbjuda Luthers skrifter, då, så vidt han kände, de
icke blifvit ogillade af opartiske domare, ej heller visste han någon
Luthers lärjunge, som hos honom sökt skydd. Ungefär samtidigt
yttrade mäster Laurentius i en skrifvelse till Vadstena, att konungens
tanke var, att om någon ny lära kunde uppvisas förekomma i Luthers
eller i andras skrifter, skulle denna pröfvas efter Skriften och, ifall
stridande mot denna, vederläggas. »Jag fruktar, skref han vidare, att
bland eder knappt torde finnas någon i stånd dertill, ty ehuru jag
försport föga om den nya lära, som kallats Martin Luthers, har jag
insett så mycket, att Martin är större än att han kan vederläggas af
oss enfaldiga menniskor, ty han är skyddad genom Skriftens, icke den
birgittinska eller någon annans, utan genom den guddomliga Skriftens
vapen.»
Från Strängnäs hade härden för den nya rörelsen förlagts till
Stockholm, men äfven i andre sjöstäder, som besöktes af främmande
köpmän, vann det nya insteg. Så i Kalmar och i Söderköping.
Diakonen Olaus Petri gifte sig år 1525. Biskop Brask vände sig
åter till konungen, hvilken förklarade sig icke hafva vetat af detta,
förr än handlingen var fullbordad, samt tillade, att han hade svårt att
förstå, att mannen skulle, såsom biskopen påstod, vara i bann för detta
giftermål: för äktenskaps skuld, hvilket Gud icke förbjudit, skulle man
vara i bann, men för hordom, jungfrukränkning och annan slemhet
vore man icke i bann. Konungen synes hafva trädt närmare till
reformatorns åsigt, att Guds lag måste gå före all mensklig lag. Biskopen
lät på dörrarna till alla kyrkor och kloster inom sitt vidsträckta stift
uppslå en kungörelse, i hvilken varnades för de nya irrlärorna.
Det gamlas vänner och det nyas banerförare stodo gent emot
hvarandra utan möjlighet till fredlig öfverenskommelse. De förre
höllo på kyrkans lära såsom rättesnöre för vetande, tro och lefverne,
de senare ville icke veta af något annat afgörande än det, som
grundade sig på Skriftens egna ord. Det drastiska yttrande, som tillskrifves
biskop Brask, att det vore bättre att aposteln Paulus blifvit bränd än
af hvar man känd, är, derest det af honom icke blifvit yttradt, likväl,
såsom så många andra för kritiska tider anförda uttryck, ytterst
karakteristiskt — sannt, äfven om det icke tillhör det verkligas område.
Konungen ville tillmötesgå reformatorernes kraf att låta folk bedöma
deras läror efter skriften. Han uppmanade derföre den svenska
kyrkans ledande män att genom kapitlen och lärde klosterbröder
åstadkomma en öfversättning af det nya testamentet. Att arbetet blef bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
