Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kristendomen och civilisationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 MENNISKAN
Korsfäst, korsfäst! var deras, liksom i allmänhet prestmaktens
gemensamma lösen och hemska nattväktarerop och sedan man genom hot
eller list förmått den romerska myndigheten at lyssna till och
underteckna denna omensklighet, så utfördes det oskyldigt lidande och
tåliga offret redan på morgonen genom stadens bakvägar, för att ej
väcka jäsning bland folket, till en afskild ort, att der genom ett hemskt
tortyrmedel lida en neslig död bland den tidens ogerningsmän. *)
Men för de öfvergifna och under sorgens makt blödande lärjungarne
syntes dock mästaren i sin förklarade härlighet, då han redan andra
morgonen derefter afskakade dödens band och uppstod ur grafven med
samma kropp, men enligt berättelsen så beskaffad, att den med det
vanliga begreppet om kropp är alldeles ofattlig. Huru denna
tilldragelse skett är svårt att veta, men det säkra är att hans lärjungar trodde
derpå. Och sedan han, enligt hvad en enda berättelse påstår, vistats
hos dem i fyratio dagar, ätit och druckit med dem och visat sig för
mer än femhundrade troende på en gång, uttalade han slutligen i
synlig måtto sitt sista farväl till sina trogna följeslagare, hvilka derefter
utgingo öfverallt och förkunnade ordet, som de hade hört af hans
mun. **)
att begabba honom såsom “judarnes konung, ” var icke af något slags
törne, som är bekant i våra länder, utan af Lycium afrum, en ranklik,
mycket hvasstörnig buske, som ännu växer i ymnighet på fälten vid
Jerusalem. Den dryck, som räcktes honom på korset, anses vara en
narkotisk blandning, med hvilken man ville döfva den lidandes plågor
under korsfästelsestraffet till en letargisk död.
*) Det antages vanligen att Jesu födelse inträffade i Roms år 747,
mot slutet af året, och ej 753, som Dionysius Exiguus (som infört
bruket af vår nuvarande tideräkning år 527 e. Kr ) påstått, samt att.
dödsåret varit Roms år 786, således efter hans fylda 38 år. Att Pilatus
som få år derefter återkallades från Judeen och sändes till Helvetien,
der tog lifvet af sig sjelf i tredje året af Caligulas regering, är troligen
en kristen dikt. Korsfästelsestraffet, sannolikt af persiskt ursprung,
hade de judiska presterna förut med all ilska användt mot flera af
esséerna — Om Jesu dödsdag var sjelfva påskaftonen eller icke, kan
aldrig blifva fullt utredt, emedan de evangeliska berättelserna
härutinnan ej stämma öfverens.
**) Märkvärdigt är, att evangelisternas berättelser ej stämma
fullkomligt öfverens om billdragelserna vid Jesu uppståndelse. Den
apokryfiske Johannes är härvid mest omständlig. Han liksom Luc. och
Marc. stämma öfverens deruti, att Jesus först visade sig för Maria
Magdalena. Joh. säger, att hon först kände honom på rösten, då han
sade till henne: Maria! Äfven Matth. berättar, att han först visade
sig för kvinnorna. Det var således en kvinna, som var först värdig att
se honom vara uppstånden. Äfvenledes äro evangelierna mycket
knapphändiga i berättelsen om hans uppenbarelse för hans vänner
efter uppståndelsen. Sannolikt ansågs detta vara så bekant för alla på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
