Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemisk forskning och kemisk industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konkurrent till gamla världen. Hittills ha amerikanarne hufvudsakligen
arbetat inom den kemiska storindustrien, där de redan nått en betydlig
utveckling, samt inom elektrokemien; för den organiska kemien har
intresset först riktigt väckts genom kriget. Om däremot amerikanarne eller
riktigare deras kapitalister ha tålamod att lägga ned stora summor på
långvariga försök, innan några större resultat med säkerhet kunna
vinnas, det är en fråga, som framtiden får besvara. Där borta i hastens
hemland arbetas fort, man önskar fortast möjligt se resultatet af
penningplaceringarna.
I Italien är kemistutbildningen för kort och ofullständig, en verklig
kemisk-teknisk utbildning existerar knappast, hvaremot t. ex.
ingenjörsutbildningen är briljant och en del fackskolor beaktansvärda. Man kan
väl öfverhufvudtaget säga, att både i England, men ännu mer i
Frankrike och allra mest i Italien ingenjörsutbildningen står utomordentligt
långt framför den kemiska och högskolebildningen, i stort sedt. Italiens
kemiska industri är tämligen obetydlig, den har kanske mer än andra
länders att kämpa mot myndigheternas oförstånd och en tung
beskattning. Bäst och modernast arbetar säkerligen den unga elektrokemiska
industrien, hvaremot man väl i Siciliens svafvelgrufvor får se de mest
antediluvianska arbetsmetoder, som stå till att få skåda i vår världsdel!
Hvad slaverna beträffa, så stå deras håg alldeles särskildt till
naturvetenskaperna, kanske främst biologien. Utbildningen vid såväl
universitet som högskolor är ej dålig, snarare tvärtom. Det är mer de tryckta
politiska förhållandena som gjort, att polska och ryska studenter i
sådana massor studerat utomlands. Någon känning finns emellertid ej
mellan undervisning och industri, den kemiska industrien kunde i ett
land med så väldiga resurser stått på en helt annan ståndpunkt, den är
i förhållande till resurserna allt för obetydlig och till största delen dock
grundad af främlingar. I intet annat europeiskt land ligga
naturtillgångarna ännu så - man kunde nästan säga för fäfot, som i Ryssland.
Det har ofta sett ut som om myndigheterna direkt varit emot ett
exploaterande af rikedomarna. Tack vare ryssens naturliga fallenhet blir han
en god kemist, genom den så vanliga flykten från hemlandet träffar man
honom ofta engagerad i utlandet, men äfven hemma har han mer och
mer utträngt främlingarna. Slaven är synnerligen anspråkslös och äger
en stor anpassningsförmåga, hvaremot hans »arbetsglädje» nog är något
oregelbunden. Det var alltså hvarken bristen på naturliga resurser, ej
heller bristen på kemister och tekniker, som befordrade den ryska
kolossens sammanstörtande och hans stora beroende af sina allierade under
kriget, utan den gränslösa försumpning och brist på nyttig
organisation, politisk såväl som ekonomisk och indusriell (polisorganisationen var
ju t. ex. inte dålig!), som kännetecknade hela den ryska statskroppen.
Japanerna hade under de sista årtiondena allt mer vändt sig från
England till Tyskland för att söka sin utbildning. Med sin kända, enorma
flit och smidiga anpassningsförmåga ha de förskaffat sig ett högt mått
af modern europeisk bildning och torde i fjärran östern bli farliga
konkurrenter till både Europa och Amerika. De ha redan en icke
obetydlig kemisk industri, de göra icke blott tändstickor, de ha som flera andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
