Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om handelstraktater och tullar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om handelstraktater och tullar.
Inledningsföredrag vid Sveriges Kemiska Industrikontors årsstämma den 24 april 1918.
Af Alf. Larson.
Tullarna i ett land äro oftast beroende af handelstraktaterna, hvilka
utom mycket annat pläga innehålla bestämmelser om rätt till införsel,
utförsel och transitobefordran af varor, om import-, export- och
transitotullar m. m. När i afseende på tullar meddelas specifika bestämmelser,
föreligger en s. k. tarifftraktat. För så vidt tarifftraktatens tullsatser
afvika från den i allmänhet gällande tulltaxan föreligga differentialtullar,
emedan särskilda tullsatser tillämpas i förhållande till den stat, med
hvilken traktaten slutits och i förhållande till de stater, som på grund
af klausulen om mest gynnad nations behandling kunna till sin förmån
åberopa densamma. Denna klausul bereder trygghet mot ojämn och
öfvermäktig konkurrens från ett tredje lands sida, medan tarifftraktaterna
åstadkomma stabilitet i villkoren för den verksamhet, hvars intressen
äro i fråga, så att tarifftraktaten, äfven om den blott gäller för en viss
tid, binder de redan i allmänhet gällande tullsatserna.
Den franska handelstraktaten är den i vår näringspolitiska historia
märkligaste. Den första afslöts den 14 februari 1865 och var i
afseende å införseltullarna en tarifftraktat, som medförde betydande
nedsättningar i de svenska tullsatserna; och därmed var vårt land inne på en
bana, som blef ruinerande för både jordbruk och industri. Den verkade
icke allenast gent emot eller till fördel för Frankrike, utan ock, utan
afseende å produktionsorten, så att den allmänna tulltaxans
bestämmelser blefvo desamma som traktatens. Detsamma gällde äfven beträffande
den allmänna tulltaxan för handels- och sjöfartstraktaten af den 8 maj
1906 med Tyska riket.
I den mån, säger en auktoritet på området, landshöfding
Hammarskjöld, som äfven i det föregående något citerats, de svenska direkta
handelsförbindelserna utsträckas till flere länder, torde det emellertid
blifva allt svårare att med afslutande af tarifftraktater upprätthålla
principen om tulltaxans enhetlighet, hvilken princip medför att en
tullnedsättning, som måhända af särskilda skäl och mot särskildt vederlag
beviljas en stat, utan vidare kommer alla andra till godo. Vissa stora
handelsländer, som t. ex. Tyskland, hafva därför icke enhetlig tulltaxa,
utan en allmän och en föredragstariff.
Den franska handelstraktaten af 1865 hade, såsom redan sagts,
medfört stora olägenheter för svensk industri. Kring 1880-talet började
därför knotet mot den s. k. »frihandeln», som systemet kallades — att så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
