Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Konungen har Sveriges Kemiska Industrikontor den 13 aug. 1918 inlämnat följande skrivelse i cellulosafoderfrågan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter att hafva arlämnat en viss mängd säd till öfverenskommet
eventuellt normalt pris, finge försälja sitt öfverskott enligt fri prissättning
att genom lifsmedelsnämnden (för att undvika jobbaremellanhänder)
spridas i allmänna marknaden såsom fri vara. I detta sammanhang anse
vi oss böra fästa uppmärksamheten på det förslag till omorganisation af
handeln med animala lifsmedel, som framkommit från Sveriges Allmänna
Landtbrukssällskap och nu i dagarna öfverlämnats till Eders Kungl. Maj:t.
Enligt detta förslag skulle, liksom ofvan nämnts för säden, en del af den
animala lifsmedelsproduktionen öfverlämnats till staten, den andra delen
kvarstå till producenternas fria förfogande, hvarigenom produktionen
skulle i hög grad stimuleras.
Cellulosautfodringen har hittills nästan uteslutande gällt hästar, hvilka
djur äro mest kräsna och därför fordra tillsats af något smakmedel
(cellulosan är nästan utan smak), såsom gröpe, ogräsfrö, melass, rovor o. d.,
under det att nötkreaturen i detta hänseende äro betydligt
förnöjsammare. Med hänsyn till numera gjorda erfarenheter torde därjämte den
ägghvitegifva, som hittills ansetts nödvändig för mjölkkor, utan skada
kunna nedsättas. Emellertid torde dock en normal mjölkproduktion
fordra en ägghviterikare utfodring än en kraftigare cellulosafoderstat ger.
Om därför genom cellulosans rationella användning på förut antydt sätt
en besparing af fodersäden i lyckligaste fall skulle kunna göras, som
blefve större än det för täckande af brödbehofvet vore erforderligt, skulle
detta öfverskott med fördel kunna användas för utfodring af mjölkkor.
På så sätt skulle i stället för brödsäd en betydligt ökad produktion af
mjölk, smör och ost kunna erhållas. Cellulosans smältbarhet är mycket
stor, 80—90 %. Om cellulosans fodervärde har redan talats å sidan 118.
För främjandet af cellulosans användning i större skala som
fodermedel spelar dess form en stor roll. Cellulosan erhålles från fabrikerna
såväl våt som torr. Den förra torde genom sin stora vattenhalt, som i
hög grad ökar fraktkostnaderna och under vintern förorsakar frysning,
endast komma i fråga för afnämare i fabrikens omedelbara närhet. Af
torr massa finnes redan en fint fördelad flingform i handeln, men dels
är denna vara något skrymmande, fordrar dyrbarare emballage och är
dyrare än den vanliga cellulosapappen. Denna senare får väl genom sitt
billiga pris, billigaste emballage, frakt m. m. anses vara den för
spridning öfver större områden mest rekommendabla formen. Denna
cellulosapapp kan emellertid ej utan vidare utfodras,[1] utan måste först
sönderdelas till små stycken af ungefär en 2-örings storlek. Den blötta
pappen sönderdelas utan svårighet med ett vanligt slagtröskverk. På
smärre gårdar skulle äfven stifttröskverk göra samma tjänst, åtminstone
för nötkreaturens behof. För hästar finge tröskningen upprepas ett par
gånger. För att ej onödigt fördyra sönderdelningen borde denna
organiseras ute i bygderna, och torde i detta hänseende med någon god
vilja inga svårigheter uppstå. Det är klart, att det ej duger att helt
plötsligt ersätta fodersäden med cellulosa, endast så småningom — under
någon öfvergångstid — utbytes allt större mängd fodersäd mot cellulosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
