- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
110

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lodman betraktade bonom några ögonblick och tog
yi rdnadsfullt af sig hatlen. »Min gode master steward,
ni är en trogen man och har mycket förstånd,
isynnerhet för att vara en landtkrabba; och jag rill såga
er, att jag spärrat det här inloppet derföre att nfin
kapten Lillienstedt (att sig några byar ombord
der-inne: det är en slörtsjö, sir, som gifvit honom
slagsida. Men tro mig, herre, han råkar icke i lägervall,
fast han kastat ett och annat vattenfat öfverbord!»

Stensson stod med öppna ögon och öppen mun,
häpen öfver matrosens vältalighetsprof, medan Lodman
sjeliiörnöjd strök sig om hakan, tyckande sig hafva sagt
något obeskrifligl vackert.

Då Stensson ingenting svarade, förmodligen emedan
han ingenting begrep, klappade honom Lodman
vänligt på axeln och fortfor: »Ja, så är det, sir! Men
om ankaret är lättadt, så är del kanske tid att vi preja
honom!»

Stensson tog ett steg tillbaka. »Hvad säger ni, herre?
Tror ni att man vill preja grefve Evert Lillienstedt i
hans fars has?»

Lodman smålog. »Ay ay, sir,» sade han, »ni för*
står icke vår filosofi! Jag måste väl varsko grefven,
att den der fyrhjuliga maschinbåten, vagnen, sota ni
kallar den, är ute i farvattnet, för att passa oss upp.
Var lugn, var lugn, master steward!»

Tiu öppnade Lodman sakta orangeriportarna. Han
steg försigtigl in och nalkades Evert och grefvinnan,
h vil ka just tycktes stadda i någon ordvexling om
porträttet, som grefven höll i handen: det var hans mors.

Sedan Lodman bugat sig för grefvinnan, som han
trodde, mycket gentlemanlikt, vände han sig till Evert.
»Sir,» sade han, med en bugning också för honom«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free