Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu förstod Gbita» »Ak, signora,» utropade boa:
»eccolo» — bon pekade bor ti t horisonten — »Anoona,
Ancona!»
»Lilla Ada,» sade den blinda, »se noga efter, hvartåt
vår värdinna pekar: vi skola gå ditåt, mitt barni»
»Ja, söta tant! Hon pekade dit bortåt!» svarade
barnet, som glömde att Anna icke knnde se.
»Godt, lilla Adal Passa n« snällt på, att vi gå jast
åt det hållet!»
Efter nya omfamningar begåfvo de sig åstad.
Annas blindhet sparade henne från ett smärtsamt
intryck, hvilket hon väl anade, men hrars orsak hon
icke kunde fatta i hela dess vidd: det var blygseln
öf-ver hennes egen ocb Ada» klädsel. De dyrbara
dräg-terna, nu illa tilltygade på allt sätt, vanställde dem på
del afskyvärdaste; de kunde ej ens bibehålla så
mycken ordning, som gör sjelfva tiggarens trasor likväl
icke alltför stötande för ögat.
En gångstig, hvilken Gbita visat dem, ledde, efler
ett par timmars vandring, till landsvägen.
»Här är en stor väg!» sade Ada. »Få vi bvila oss
här, söta tant?»
»Vi skola då sälta oss, så att vi kunna se dem, som
gå eller fara förbi!» sade grefvinnan.
Ada ledde benne till en sten, der hon lät henne
sätta sig och tog plats vid hennes sida.
»Var icke ledsen, söta tant,» sade flickan: »vi skola
nog komma till mamma och pappa... . . Sjuog en liten
visa för Ada, tant lilla; det är så länge sedan tant
sjöng för Ada.»
Anna var visserligen kke hågad for sång i sin
be-kymmerfulla belägenhet, men hon ville så gerna göra
det älskade barnet lill viljes. »Kom då hit, Ada,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
