112 »Den rätta gudstjänsten består i arbete och glädje,» Del kunde ej vara annorlunda i ett hus, där en klok, godhjär-tad och flitig kvinna härskade, för vilken intet arbete var för ringa, en kvinna, som genom sitt blotta föredöme gjorde alla tjänstvilliga och förstod att vinna allas hjärtan. En ung kårstudent berättade en gång för bordsgästerna om sin »debut» på Neusorge: »Med något blandade känslor höll jag mitt intåg på barnhemmet, ty tanken att jag skulle bli barnjungfru var ännu alltför ny för mig. Sedan vi gått uppför första trappan, mötte vi syster Anni, som förtjust sade: 'Kolen har kommit.’ När vi kommit uppför ännu en trappa, ropade en ung flicka glatt: Vi har fått kol.’ Därpå kommo två pojkar rusande utför trappan ropande: ’Kolen är på gården.’ Vi tyckte, att detta inte alls angick oss. Efter att ha klätt om oss på våra rum gingo vi ned för att bli föreställda för husets härskarinna. Man visade oss ned pa gården, och där sågo vi en glädjestrålande dam, påfallande enkelt klädd, som höll på att skotta kol av alla krafter. Efter att ha önskat oss hjärtligt välkomna sade hon: 'Vi måste göra allting själva, emedan vi känna del som en plikt mot våra barn.’ Det var förvånansvärt, med vilken fart vi kastade av oss rockarna och med vilken hänförelse vi hjälpte till att skyffla ner de 800 centnerna kol i källaren. På kvällen hade vi därför också redan gjort oss förtjänta av hemortsrätt.» Vad betydde ej i intellektuellt och andra hänseenden kvällarna på Neusorge för alla dessa ungdomar. Vid teet utbytte man sina erfarenheter och diskuterade uppfost-ringsproblem och andra frågor. Timmarna utfylldes av musikalisk eller litterär underhållning och som sagt diskussioner om olika ämnen. Medelpunkten här som an