- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 12. 2. Carl Johan och hans tid (1828-1844) /
125

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

betänkande; dels af en bitter kritik af Tegnérs
ofvan-nämnda yttrande, och slutligen af en förklaring, att
utskottets anklagelseakt kunnat blifva ännu tyngre än den
var, så vida utskottet upptagit allt, livad konungens
råd-gifvare, i enlighet med sin pligt att »sjelfkrafda påminna
om rikets rätt och bästa», hade bort göra, men icke gjort.
Mera koncentreradt var det anförande, som vid början af
följande plenum (3 juli) afgafs af en annan ledamot af
konstitutionsutskottet, frih. Kantzow: »En styrelse»,
yttrade han, »som t. ex. till folket kan framställa ett
förslag — om gemensam ansvarighet för skatterna —, som
mötes af enhälligt nej från alla socknar i hela riket, har
visst ej i följd deraf gjort något ondt; men den har dock
visat, att den så litet känner folket och landet, att den
icke kan förtjena förtroende; en styrelse, som icke visat
sin förmåga af konstitutionelt motstånd i någon enda
sak; som under förhållanden af oro och jäsning i sinnena
icke haft något annat råd att gifva än det att indraga
tidningar och på hvad sätt som helst anskaffa medel för
underhållandet af en soldatesk, som blott retade i stället
för att lugna; som i frågan om administrationen, långt
ifrån att föreslå en med representationens önskan
öfver-ensstämmande reglering, tvärt om vid alla tillfällen endast
reglerat så, att behofven blifvit ökade i stället för
minskade; som i hushållning med statsmedlen snart sagdt
trotsat rikets ständers beslut och afstyrkt dem i ordalag,
som förnärma den andra statsmakten; som förhemligat
statens skuldsättning och under förtegenhet deraf begärt
anslag, under föregifvande af behof för helt andra
ändamål; som beviljat anslag till millioner för en tid långt
utöfver den grundlagen medgifver; som i de vigtiga
närings- och handelsfrågorua icke kunnat bestämma sig för
något, utan låtit den gamla byggnaden allt mer och mer
förfalla, utan att knappt samla materialier till en ny;
som med sitt envälde i den ekonomiska lagstiftningen
dock deruti icke sjelf kunnat gifva rikets ständer ett
eget förslag, utan skjutit framför sig än den ena än den
andra komitén; som i sitt förhållande till representatio-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/12-2/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free