- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 12. 2. Carl Johan och hans tid (1828-1844) /
252

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skåpet ock adelns mening: med talrika bravorop helsades
t. ex. så väl grefve Horn, då lian uttalade den önskan,
att om det vore kr Munck ar Kosenschölds bestämda
afsigt att uppväcka en storm, denna »måtte blifva så
stark, att den om möjligt bortsopade både motionären
ock hans motion», som hr von Hohenhausen, då kan
förklarade, att ridderskapet ock adeln »hade att tacka
motionären för att hafva fått af honom en uppgift på det
högsta mått af fördragsamhet, hvartill R. o. Ad.
möjligen kunde förbindas genom skyldig aktning för den
fria yttranderättens helgd». Så allmän och stark var
förbittringen öfver motionen, att till och med hr Lars
Hierta fann sig böra låta ett uttryck af »ledsnad öfver
motionen», åtfölja sitt försåtliga yttrande, att »man
verkligen kan måla en persons porträtt, utan att det
behöf-ver utgöra något bevis på högaktning, när det blott är
fråga om att för fullständighetens skull upptaga hans
porträtt uti en samling». Det högsta han och de med
honom vanligen liktänkande trodde sig om att kunna
ifrågasätta var också, att motionen skulle afslås utan
något särskiklt uttryck af ogillande, — ett yrkande, som
frih. Sprengtporten fann lämpligt att beledsaga med den
förklaringen, att om landtmarskalken »ansåge ett sådant
tillägg, som af åtskilliga talare blifvit yrkadt, kunna göras
och böra göras vid detta tillfälle, så öfverensstämde
det fullkomligt med hans öfver tygelse». För så vidt dessa
ord skulle innebära en erinran till landtmarskalken om
hans pligt att öfvervaka de stadgade formernas iakttagande,
voro de lika obeköfliga som opassande: den
grannlagen-het, hvarmed frih. Palmstierna i det längsta sökte
undvika att framställa proposition på uttryckligt ogillande
af motionen, gick så långt och väckte en sådan otålighet,
att hr von Hartmansdorff slutligen fann sig böra uttala
den »önskan, att man icke ville drifva komplimenterna
mot motionären så långt, att man sårade känslorna på
det andra hållet», hvarvid enligt protokollets ord
»allmänt i salen ropades, att man instämde eller förenade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/12-2/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free