Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som et blomster är wårt prål,
Det ej många wäder tål.
När et wäder sig utbreder,
Blifwer blomstrens ålder kårt:
Dufna blomman lutar neder,
Och dess färgring swinner bårt.
Och när all dess prakt förgått,
Wet sist ingen hwar det stått.
Så brytes werldsens spindel-wäfwar,
Så förgår all lyckans flärd:
Men derwid en själ ej bäfwar,
Som bor i en högre werld.
HERrans Nåd, som ewig är,
Ewig frögd och sällhet bär.
De, som på förbundet tänka,
De, som wörda HERrans hand.
Och ej sina hjärtan sänka
Uti lustans snöda band,
Få i Nådens hyddor bo,
Och der njuta ewig ro.
Han, som ondskans krafter twingar,
Och är HERren öfwer alt;
Himlens hwalf, och Luftens wingar,
Til sin Äros thron utwalt:
Der skal oskuld hos sin GUD,
Glädjas i sin äros-skrud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
