Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans röst var lika ilsken som hans ansikte.
»Begriper ni det?»
»Ja... sir», snörvlade Murphy med avsiktlig
långsamhet. »Jag begriper...»
... »sir», röt mr Pike.
»Sir», svarade Murphy så mjukt och likgiltigt, att
det retade styrmannen till ännu flera fräckheter.
»Murphy är ett för långt namn», tillkännagav han.
»Snabel kan gå an för er på den här skutan.
Begriper ni?»
»Begriper... sir», kom svaret, oförskämt just
genom sin mjukhet och likgiltighet. Snabel Murphy
duger nog... sir.»
Och sedan skrattade han — alla tre skrattade, om
det kan kallas ett skratt utan ljud eller rörelse av
ansiktsmusklerna. Endast ögonen skrattade utan
munterhet, kallblodigt.
Mr Pike var säkerligen icke nöjd med sig själv
gentemot dessa människor, som kunde bringa en ur
fattningen. Han vände sig till ledaren, den som
hade givit varningen och såg ut som en blandning
av alla semiter och Medelhavsraser.
»Vad heter ni?»
»Bert Rhine... sir», blev svaret i samma mjuka,
liknöjda och silkeslent retsamma ton som den andres.
»Och ni?» — detta till den återstående, den yngste
av trion, en svarthårig, olivbrun krabat med ett
ansikte, vars kamélika skönhet frapperade. Född
i Amerika, rubricerade jag honom, av inflyttare från
södra Italien — från Neapel eller till och med
Sicilien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
