Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flere smärre för svenskarne lyckosamma drabbningar egde rum,
så att den rysk-polska hufvudhären till stor del skingrades, den
i Grodno inneslutna ryska hären, som förlorade tusental genom
köld och hunger, lyckades undkomma och återvände till Ryssland,
under det en annan rysk styrka blef slagen af öfverste Creutz vid
Kleck och Lakowicze. På våren 1706 hade hela Littauen bragts
under Stanislaus’ lydnad, hvarpå denne jämte Karl drogo till
Vol-hynien, där adeln snart hyllade Stanislaus.
* *
*
I stället för att nu vända sig mot tsar Peter, beslöt Karl att
afsluta det polska kriget i Saxen, Augusts arfland, som varit honom
den bästa hjälpkällan, för att tvinga August till formlig afsägelse af
polska kronan. Han intågade i landet utan att möta motstånd,
framryckte till Meissen och Leipzig, som öppnade sina portar, och
stannade slutligen vid Alt-Ranstadt (ett slott nära Lützen), där han tog
sitt högkvarter. Här uppsöktes han af en mängd främmande furstar
och sändebud, som erbjödo sig som medlare vid den förestående
freden och ville bevaka sina intressen därvid.
Saxarne hade nu börjat tröttna vid det långvariga kriget i Polen
och knotade däröfver. Detta i förening med Karl XII:s inbrott i
Saxen väckte sådan oro hos Auqust, att han genast inledde
underhandlingar med Karl. Redan i september 1706 undertecknades
freden i Alt-Ranstadt, däri August afstod från polska kronan och
erkände Stanislaus som Polens kung, lofvande att aldrig mera söka
återtaga polska tronen, att afsäga sig alla förbund, i synnerhet det
ryska, att återgifva friheten åt prinsarne Sobieski och andra fångar
samt utlämna alla öfverlöpare, däribland särskildt Patkul.
Ehuru numera anstäld i rysk tjänst, dömdes Patkul att mista
lifvet genom rådbråkning; och ehuru Ulrika Eleonora sökt utvärka
benådning, lät den oblidkelige Karl domen gå i fullbordan.*)
Egendomligt nog rönte den trolöse Auoust af Karl ett
vänskapligt mottagande, då han några månader efter fredsslutet kom till
svenska högkvarteret; de båda fienderna helsade hvarandra på
hjärtligaste sätt och vid bordet lät Karl sin gäst intaga hedersplatsen!
Därpå gjorde Karl ett motbesök hos August i Leipzig. Då emeller-
*) Att Patkul är att anses mer som en själfvisk ränksmidare än som
en martyr för en rättmätig sak, framgår af den närmare och opartiska
granskning, man i vår tid underkastat hans person och värksamhet, särskildt
d:r O. Sjögrens afnandling om honom i Historiskt Bibi. 1880, s. 353. Hans
grymma bestraffning var dock ingalunda behöflig och utgjorde en allt för
långt drifven hämnd hos Karl XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/naosteuro/0136.html
