Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 8
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
bekvämligen kan bära och rymma. Emellertid
synes denna bestämmelse knappast vara
tillfyllest. Sålunda har till och med fall inträffat,
då vederbörande rådhusrätt ansett, att fartyg
med däcket liggande delvis under vatten icke
varit för hårt lastat. Saknaden av närmare
bestämmelser rörande fartygs nedlastning i
Östersjöfart’ har även visat sig ödesdiger för
större fartyg, avsedda för Nordsjö- och
Oceanfart, vid deras användande i förstnämnda fart.
Såsom exempel härpå kan framhållas följande
fall: Ett ångfartyg, som innehade högsta klass,
lastades för resa på Östersjön så hårt, att
akterdäcket i hamn endast låg någon tum över
vattenytan. När fartyget kom ut på Östersjön
och stormigt väder inträffade, nedgrävdes
särskilt akterskeppet i sjön på grund av dess ringa
bärkraft, luckskalkningarna bortslogos och då
besättningen, på grund av att sjöarne nästan
obehindrat rullade över fartyget, icke förmådde
att åter skalka luckan, vattenfylldes fartyget
och gick till botten. I samband med denna
olycka omkommo 10 man. Nästan årligen
försvinna fartyg på Östersjön med man och allt.
Vid efter sådan olycka företagen
undersökning för utrönande av orsaken till densamma,
kan denna givetvis icke med säkerhet
fastställas. De flesta av dessa olyckor torde dock
av allt att döma hava förorsakats av att
fartygen varit för hårt eller olämpligt lastade.
För att i möjligaste mån förebygga sjöolyckor
av dessa slag, synas föreskrifter om lastmärke
även för fartyg i Östersjöfart vara
erforderliga. Vad angår de närmare bestämmelserna
rörande sådant lastmärke, torde för fartyg med
låg klass eller icke klassade fartyg största
avseendet böra fästas vid fartygets ålder,
konstruktion och allmänna tillstånd med hänsyn
till sjödugligheten, och mindre sjödugliga
fartyg borde icke under den stormiga delen av
året få föra tunga laster såsom granit,
kalksten eller tegel.
En under såväl det sistförflutna som under
föregående år ofta förekommande orsak till
grundstötningar vintertiden i svenska
skärgårdar är, att de färgade glasen till fyrar, å vilka
ständig bevakning saknas, under frost eller
snöfall blivit belagda med is eller snö, varigenom
fyrlågan kommit att lysa med vitt sken genom
dessa glas. Varning härför finnes redan
intagen i publikationen "Lista över svenska
fyrar". Däri påpekas nämligen, att
övergångsvinklarna mellan de olika färgade sektorerna
av fyrlågan från fyrar av ifrågavarande slag
till följd av fyrfönstrens beläggning med is
kunna bliva osäkra. Då det emellertid vid
sjöförklaringars avgivande utrönts, att de
färgade sektorerna i sådana fyrar genom
fyrfönstrens beläggning ofta kommit att synas helt vita,
torde det vara lämpligt, att detta förhållande
uttryckligen framhålles i nämnda publikation.
Likaså synes även i publikationen
"Underrättelser för sjöfarande" ett par gånger årligen
sjöfarandes uppmärksamhet böra fästas på
förhållandet i fråga.
I det ojämförligt största antalet fall hava
grundstötningarna under året inträffat under
tjocka på grund av försummad lödning.
Anledningen till att lödning så ofta försummas,
torde vara den, att endast jämförelsevis större
fartyg äro utrustade med patentlodapparat. Då
i det på sin tid avgivna förslaget till ny
förordning angående fartygs byggnad och
utrustning skyldigheten att medföra sådan lodapparat
utsträckts, synes det önskvärt, att nämnda
förslag åtminstone i denna del snarast måtte vinna
beaktande. Det kan förtjäna framhållas, att
de värden, som årligen gå förlorade till följd
av grundstötning, förorsakad av försummad
lödning, belöpa sig till avsevärda belopp (för
de flesta åren säkerligen att beteckna med ett
sjusiffrigt tal) och torde därför ingenting böra
uraktlåtas, som kan minska antalet av sådana
sj öolyckor.
Sammanstötningar inträffa merendels under
tjocka av olika orsaker, av vilka den vanligast
förekommande är, att ett eller båda fartygen
framgått med för hög fart. — Ett par
kollisionsolyckor hava under det gångna året av allt
att döma inträffat på grund därav att
vakt-befälet ombord icke ägt tillräcklig kännedom
om styrningsreglernas tillämpning, ett
förhållande, som givetvis icke borde kunna
förekomma å fartyg med behörigt befäl.
De under året inkomna
sjöförhörsprotokollen giva anledning till följande erinringar från
min sida. Det har ofta hänt, att domstol, som
verkställt sjöförhör, icke åstadkommit sådan
utredning, som i 317 § sjölagen föreskrives.
Till följd härav har sjöförhörsprotokollet icke
kommit att giva tillförlitlig ledning för
bedömandet av frågan om orsaken till sjöolyckan.
Anledning till denna ofullständighet vid
sjöförhörets hållande torde i de flesta fallen
vara att söka, dels i att lämpliga sakkunniga
bisittare i rätten icke kunnat erhållas i de
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
