Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Meteoritkratrar. En parallell till månens ringberg? av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METEORITKRATRAR
* -i;
Kratersjön Bosumtwi i Ashanti. Efter Maclaren.
med att helt utplånade eller nästan utplånade
meteoritkratrar vid noggrannare
undersökningar skola kunna letas upp på jorden.
Helt nyligen har J. D. Boon och C. C.
Albrit-ton j:r framhållit, att flera kratrar, som man
förut tillskrivit vulkaniska processer, i själva
verket äro gamla meteoritkratrar. Hade man
ej funnit järnmeteoriter och smält glas
omkring Arizonakratern och andra liknande
bildningar, skulle man aldrig ha misstänkt, att
dessa åstadkommits av meteoriter. Efter att
ha diskuterat kännetecknen för en utplånad
meteoritkrater, eller vad man kunde kalla ett
»meteorit-ärr», finna dessa forskare tre
bildningar, som kunna tänkas vara före detta
meteoritkratrar, i Flynn Creek, Tennessee,
Genom meteoritnedslaget vid Steniga Tunguska har
skogen vräkts omkull. Efter Kulik.
U. S. A., i Sierra Madre, nära Fort Stockton,
Texas, U. S. A., och i Vredefort Dome, norra
Oranj ef ristaten.
Det ligger mycket nära till hands att göra
jämförelser mellan meteoritkratrarna på vår
jord och månens s. k. kratrar eller ringberg.
Tidigare har man icke velat tro, att dessa
bildats genom meteoritnedslag, då man väntat
sig, att kratrarna ofta skulle stå snett mot
lodlinjen, om projektilerna borrat sig ned i
marken i alla riktningar. Detta är dock icke
fallet på månen, och kratrarnas symmetriska
form där liksom på vår jord förklaras av den
explosionsverkan, som meteoriterna utöva.
Emellertid saknar ju månen luft, och verkan
kan därför icke bli så stor på vår måne som
hos oss, även om man ej får förutsätta, att den
helt uteblir. Emellertid är det ju möjligt, att
månkratrarna i huvudsak äro bildade under
tidigare stadier av månens utveckling, medan
den ännu var omgiven av atmosfär.
Mån-kratrarnas storlek synes även angiva ett mått
på åldern, då små månkratrar ofta förekomma
inom de stora eller på deras vallar men de
stora kratrarna aldrig inverka störande på de
mindres struktur. Man kan därför möjligen
förutsätta, att jorden och månen tidigare ha
varit utsatta för en vida kraftigare
meteoritverkan, än vad numera är fallet. Emellertid
är det naturligtvis tänkbart, att månens
ringberg och kratrar icke i samtliga fall få anses
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
