Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inne hos ungdomen gick det i synnerhet
muntert till.
»Du dricker för mycket champagne!» ropade
Vanda till André. »Kom ihåg det är en regel
att — —»
»Ingen regel utan undantag», svarade han gladt.
»Och det blir nog enda gången i mitt lif, som mina
föräldrar fira silfverbröllop.»
Karl, som var värd vid bordet, hade tagit detta
uppdrag lika samvetsgrant som han tog alla
uppdrag’ man anförtrodde honom, och upptagen som
han var af att visa alla bordsgästerna
uppmärksamhet, blef han något disträ mot sin dam.
Men det bekom inte den unga fru majorskan
det minsta. Hon förstod alltid, hvar hon än
befann sig, att förskaffa sig en del af den beundran,
som var nödvändig för hennes välbefinnande.
Hon hade ett sätt att säga den ene herrn ett
vänligt ord, kasta en tacksam blick till den andre,
med uppmärksamhet lyssna till hvad en tredje
berättade henne, medan hon långsamt lyfte ett par
gula rosor upp till sin välformade näsa eller lekte
med dem med sina venushänder, utan att för
resten göra en rörelse, som man kunde kalla poserad
eller tillgjord. Ja, hon var ett charmant
fruntimmer, som farmor sade.
Blott då och då kastade Karl en dröjande blick
på Anne-Marie och André, som stucko hufvudena
ihop och tycktes ha ofantligt roligt.
Hvad kunde de väl sitta och hviska om? Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
