Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hade aldrig förr händt, att hon frågat om
lof att ledsaga honom. Det hade alltid fallit af
sig själft. Hon blef så underlig till mods, då han
i en kylig, disträ ton svarade:
»Nej, vet du, jag går helst ensam. Jag måste
klara allt det här en stund för mig själf.»
Vanda bad icke mera. Hon förstod, att han
helst ville vara fri från hennes sällskap, och hon
blef stående vid grinden och. såg efter honom. Och
medan han aflägsnade sig mera och mera och
slutligen försvann bakom en af höjderna i terrängen,
kände hon sig för första gången i sitt lif så
öfver-gifven och ensam. Denne älsklingsbror, som hon
delat all glädje och alla bekymner med, han ville
nu helst vara henne kvitt. Och hon, som visste,
att hon så bra skulle första honom och så gärna
ville lida med honom!
Skulle det måhända vara så, att när sorgen,
den verkliga sorgen kommer, sä skiljer den
människor åt?
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
