Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan gjort henne visit, men icke träffat henne
hemma.
»Och så kunde ni inte försöka det ännu en
gång!» sade hon, beständigt leende. »Och nu ska
ni väl resa?»
»Ja, jag reser i dag», svarade André.
»Naturligtvis!» sade hon och blef plötsligt
mycket allvarsam.
»Hvarför säger ni naturligtvis?» frågade han.
»Därför att så snart något gör mig glädje, skall
jag mista det. Så har det alltid varit», svarade
hon stilla.
André såg på henne, och det föreföll honom,
som hon skulle ha gråtit.
»Har ni gråtit?» frågade han ängsligt.
»A nej, visst inte!» svarade hon, men i
detsamma fylldes hennes mörka ögon till randen af
blanka tårar.
»Hvarför gråter ni?» frågade André oroligt.
Han var af det slags unga män, som icke kunna
uthärda att se kvinnor gråta. »Har någon varit
stygg emot er? Ar det majoren?»
Hon log ett gladt leende genom sina tårar.
»Min man! Nej, vet ni, min man lefver blott
för att uppfylla min minsta önskan. Han skulle
helst vilja förgylla mig.»
»Men hvarför gråter ni?» frågade André ifrigt.
»Tycker ni egentligen, att det skulle vara en
så stor lycka att bli förgylld?» sade hon med en
skalk i ögat.
o
»A nej», svarade André med ett leende. »Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
