Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hviskade lian till sig själf, »hon är som en
gungande våg, ta mig f—n, som en våg!»
Emellertid kunde ju icke Vanda fortsätta att
dansa i smyg, när modern icke var närvarande.
Frågan blef ställd under debatt och kostade ett
långt samtal, häftiga ord, och rinnande tårar från
fru Annas sida. Hennes äkta hälft visade
emellertid vid detta tillfälle en ovanlig själfständighet och
ville icke höra talas om att man skulle förbjuda
Vanda att dansa.
Slutet blef, att fru Anna måste ge sitt samtycke
till att Vanda fick dansa borta, när hennes mor
icke såg det, men aldrig såra fru Annas samvete
och ögon med att låta henne vara närvarande vid
dessa sorgliga tillfällen.
Då Vanda klädt sig till julbalen på
Rydings-holm i hvit klädning och sidenskor, visade hon sig
för modern, först sedan hon hade stora lappstöflar
på fotterna och var klädd i räfpäls och
björnskinnsmössa, sä hon mera såg ut, som om hon skulle
farit ut för att jaga björnar än åka bort och dansa.
Hon stod blott ett ögonblick i dörren till stora
salongen och nickade till sina föräldrar. Fru Anna
nickade tillbaka med ett litet kyligt »mycket nöje!»
men fadern kom ut i hallen, lyfte på räfpälsen och
såg på hennes dräkt.
»Du ä’ söt! Du ä’ ta’ mig — du ä’ rent af
söt! Om jag bara kunde fara med och se dig dansa!
Hvarför i all världen kan inte Rydingsholmarna
bjuda föräldrarna med?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
