Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul Erlings lustfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville sitta stilla, utan oupphörligt kröp ned på ena
sidan. Hon var klädd i ljus klädning och tröja med
öppna ärmar. Den ena foten låg i soffan, den andra
hängde ned på golfvet, och hon var sysselsatt med att
sy spetsar på små barnmössor. Sömnaden gick just icke
med en van husmoders färdighet, utan det var snarare
med en viss sökande försigtighet, som hon rörde sina
smala fingrar och drog tråden långsamt genom det hvita
muslinet.
»Paul», sade hon efter en stunds tystnad till sin
man, men utan att lyfta hufvudet från sömmen, »säg
mig, skall jag sätta virkade eller knyplade spetsar på
mössorna?»
Hennes man svarade icke, och hon upprepade
frågan ännu en gång.
»Gör som du vill, min vän», svarade han utan att
vända sig. »Jag förmodar, din son kommer att må lika
bra med den ena som den andra sorten.»
»Min son?» återtog hon. »Hvem har sagt, att det
skall bli en gosse?»
»Jag undrar, hvad det annars skulle kunna bli?»
svarade Paul, men fortfarande utan att vända sig om.
»Nej, det är sant», sade hon, sträckte hufvudet öfver
sömmen och log med ett litet klingande skratt. »Det
ges i mensklighetens historia ingen annan möjlighet.»
Det blef åter tyst i rummet. Ute i körsbärsträdet
satt en liten trädgårdssångare och sjöng med full hals.
Det måste ha varit en ganska originel komposition, för
tillfället improviserad, som han utförde och sjelf var
högst belåten med, ty han sjöng, så att hela hans lilla
strupe och bröst arbetade, och han vände på hufvud
och ögon, alldeles betagen af sin egen stämma. Några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
