Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul Erlings lustfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han hade uppgjort för sig. Först på järnväg, sedan
med skjuts ned igenom skogsbygderna, ut på slätterna
och fram imot hafvet, der hans barndoms hem en gång
legat!
»Och du tänker inte besöka någon under vägen?»
frågade hon.
»Nej, det tror jag inte», svarade han, »bara åka, så
långt jag kan komma på den tid, som du tillåter mig,
— och så vända om hem!»
Hon satte sig att sy igen, och han gick fram och
tillbaka på golfvet och rökte sin cigarr, medan han
beständigt talade om, huru han hade tänkt använda hvarje
dag. Han var mycket glad, och hon var mycket
ledsen; men då de bägge anade hvar andras
sinnesstämning, försökte de ömsesidigt att lägga band på sig.
Han försökte att icke se fullt så strålande ut, som hon
anade honom vara, och hon talade med glädtig röst,
ehuru det låg ganska tungt med bedröfvelse öfver
henne.
Det led fram på aftonen, och qvällsbordet
dukades. Medan hon lagade i ordning té, lade han i hop
några saker i en nattsäck, och tidigt på qvällen gingo
de till hvila.
Nästa morgon, medan hon ännu låg halfsofvande,
var han uppe, hade klädt sig, druckit en kopp kaffe
och kom nu sakta till hennes säng.
»Adjö, min älskade vän!» sade han och kysste
henne på hand och mun och ögon. »Sof ännu ett par
timmar, och skicka mig några ord i morgon.»
Hon slog armarna om hans hals, men kunde icke
säga ett ord, och i nästa ögonblick var han
försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
