- Project Runeberg -  Noveller / 3. Lucia ; En natt under jagttiden ; Paul Erlings lustfärd ; Efter tio år ; Minne från en badresa /
112

(1875-1881) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul Erlings lustfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att hon helst ville ha sin man hos sig i hvart
ögonblick.

»Men kunde han icke också behöfva litet hvila och
förströelse?» sade en helt anspråkslös röst inne i hennes
hjerta. Dock — den tillbakavisades i största onåd.

»Skulle jag någonsin kunna resa ifrån honom?»
sade hon halfhögt och gaf sina tårar fritt lopp. »Aldrig
skulle jag behöfva annan förströelse än hans sällskap.
Tänk, om jag skulle bli sjuk, medan han är borta!»

Dermed stoppade hon sin lilla näsa och sitt lockiga
hår ner i kuddarna och snyftade högljudt. Men efter
en timmes tid föll hon likväl i sömn, och då hon
vaknade igen, var hon rätt väl till mods, klädde sig och
öppnade fönstren för den vackra sommardagen.

»Tre dagar gå snart», sade hon till sig sjelf och
såg ut åt järnbanan, der tåget för länge sedan hade
försvunnit.

*     *
*



Imellertid hade Paul i god tid hunnit ned till
bangården. Då han kom dit, var morgonen ännu sval,
och endast några få resande väntade på tåget, som
skulle komma norr ifrån. Han gick ut på perrongen
och vändrade upp och ned. Luften var hög och ren,
och ute öfver fältet sjöngo lärkorna med full hals. Han
kände sig sjelf så lätt i kroppen, som om han kunnat
flyga. Han lyfte hufvudet och såg ut imot norr. Långt,
långt borta kom tåget, puffande fram röken i små, lätta
hvirflar öfver skogen. Nu sprängde det fram ut på
slätten och kom i jublande fart, med röken svingande
öfver sig som en hvit fana, och med ett hvinande ljud,
hvilket lät som ett genomträngande glädjeskri, stormade
det in i banhallen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 26 03:00:42 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhnoveller/3/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free