Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul Erlings lustfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarest han numera hade fått sitt hem. Hans fader
var jägmästare, och han hade lefvat sin barndom och
alla sina loftider nere på landet. Då han blef student,
var han genast vid terminens slut på väg hem, och han
tillbragte der sin mesta tid med att drifva omkring och
jaga i skogarna, segla ut på hafvet med fiskarena och
göra långa fotvandringar inåt landet. Han älskade
naturen med en häftighet, som om hon varit ett lefvande,
personligt väsen. Alla de hemliga toner, som blott den
känner, hvilken riktigt förstår att ensam för sig sjelf
fördjupa sig i hennes ensamhet, hade liksom flyttat
öfver på honom. Det var icke blott marken och dess
beskaffenhet, han kände, icke blott trädens och
blommornas lif, foglarnas olika sång och strömmarna i hafvet
längs kusten; nej, det var poesien i allt detta, det
hemliga, vilda och oberörda, outgrundliga, som hade gripit
honom redan som liten gosse och som alltid lefde i
hans hjerta. Han hade hört den lockande fogeln sjunga,
om hvilken sagorna dunkelt förtälja, som lockar
vandraren längre och längre in i skogens djup och aldrig
låter sig fångas. Att han en gång skulle få ord åt sina
hemliga tankar, det hoppades han ibland. Inom honom
jäste något, som, efter hvad han trodde, en gång måste
taga sig uttryck. Något bestämdt lefnadsmål kände han
sig icke dragen till; men när han blef student, frågade
fadern honom, hvad han skulle bli. Fadern hade icke
mycket att lefva af, hade kostat på honom mycket
penningar, och nu gälde det att visa, att man användt
dem rätt.
Detta var ju en fråga, som egentligen icke kunde
förundra honom. Menniskan lefver, som bekant, icke
af att grubbla öfver lifvets hemligheter eller ens att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
