- Project Runeberg -  Noveller / 3. Lucia ; En natt under jagttiden ; Paul Erlings lustfärd ; Efter tio år ; Minne från en badresa /
116

(1875-1881) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul Erlings lustfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till henne, och detta var henne nog. Hon kritiserade
dem icke, och när hon på sina väninnors ansigten såg,
att de, ehuru de logo vänligt, icke kunde tycka, att
hans visor voro lika »vackra» som många andra, de
kände, så gömde hon dem för sig sjelf.

Numera skref han sällan eller aldrig. Men det
fins äfven i lifvet dolda ställen, der poesien, utan att
komma till uttryck, skummar som en underjordisk älf,
hvilken icke kan hitta väg fram i dagens ljus. Ett
sådant osynligt källsprång var det, som fans inom Pauls
verld, och när andra menniskor ej sågo annat än ett
grönt fält med växande korn och blommiga ängar, så
hörde han djupt, djupt derunder den inspärrade, starka
strömmen kasta sig inom sina bräddar och lyfta på sina
vågor, för att spränga sig väg fram.

Till hvardags hade han mycket att göra och var
uppfyld af sin nya lycka att lefva till sammans med
ett väsen, som han älskade mer än allt annat i verlden.
Men hvarje menniska har sina ensamma ögonblick, och
under sådana hörde han stundom ur fjärran förledande
toner locka. Lifvet i hela sin oändliga rikedom, med
alla sina faror och möjligheter, med allt det fjärran
liggande och obekanta, ropade på honom med så många
röster, att han måste ut och bort, måste vara ensam
med sig sjelf och den stora vida verlden.

Med sådana känslor satt han just i sin kupé, då
tåget stannade, dörrarna slogos upp och han befann sig
vid den station, der han skulle stiga af. Det var vid
middagstiden, och en mängd menniskor trängdes i
matsalen. Medan han stod och såg sig om att skaffa sig
litet mat, slog en hand honom på axeln.

»Nej, vid min heder, är det inte Paul?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 26 03:00:42 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhnoveller/3/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free