- Project Runeberg -  Noveller / 3. Lucia ; En natt under jagttiden ; Paul Erlings lustfärd ; Efter tio år ; Minne från en badresa /
118

(1875-1881) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul Erlings lustfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att beställa med husliga sysslor och log blott en och
annan gång åt sin fästman, en ung ingeniör, som också
befann sig der på besök.

Så kom den yngsta: »vår lilla baby», sade fadern
smeksamt och sköt den sexton års unga flickan fram
imot Paul. Hon var obeskrifligt söt, fin och smärt som
en blomma, med ett blekt ovalt ansigte och ett par
beslöjade blå ögon, som tittade skygga och nyfikna ut
i verlden. Ett långt, lätt krusadt hår hängde nedåt
ryggen på henne och i vågor öfver pannan. Hon sade
icke många ord, men hon skrattade åt nästan allting,
och då skeno hennes små hvita tänder som en solstråle.
Hon stod icke många ögonblick på samma ställe, utan
beständigt var hon i rörelse, och då gick hon sällan,
utan sprang. Hennes hatt var af och på många
gånger i minuten, och bäst man trodde, att hon satt bland
de andra unga damerna, såg man hennes hvita
klädning fladdra långt nere i trädgården.

Paul fann henne mycket intagande och kunde icke
få sina ögon ifrån henne. Men hon rodnade, så snart
man såg på henne, och flyktade derpå bort till ett
annat ställe. Han försökte tala med henne, men hon
svarade blott med enstaka ord, och så skrattade hon.
Derimot kunde han tydligt se på henne, att hon
betraktade honom, vice häradshöfdingen och äkta mannen,
såsom en mycket ålderstigen person, hvilken man icke
kunde umgås med. De bägge löjtnanterna och ett par
unga landtjunkare gjorde henne sin uppvaktning, men
det var icke godt att se, om hon föredrog någon af
dem. Hon tycktes på en gång vara rätt road deraf
och helst vilja vara fri från dem allesammans. Vid
bordet sade hon heller icke mycket, åt derimot en hel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 26 03:00:42 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhnoveller/3/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free