Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul Erlings lustfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paul tappade telegrammet på golfvet och blef så
blek, att postexpeditören hastigt gaf honom en stol och
bad honom sätta sig.
»Nej, jag tackar!» sade Paul. »Det är ingenting...
det vill säga, det är någonting högst öfverraskande,
högst märkvärdigt: min hustru har fått en son.»
Och dermed strök han svetten ur pannan.
»Jag har den äran gratulera!» svarade herrn i
posten och bockade sig.
Paul var i ett skutt utför förstugutrappan. Hafvet
låg ännu lika nära som nyss, och flere och flere segel
styrde fram öfver det och ut imot horisonten, men Paul
vände ej en gång hufvudet deråt. Han lät spänna för,
och i stället för att taga den väg, han först hade tänkt,
körde han åt motsatt håll för att hinna så snart som
möjligt fram till närmaste jernvägsstation och söka att
ännu samma dag komma norr ut.
Han måste vänta på tåget, och hvar enda minut
föreföll honom outhärdlig. Han var fyld med en sådan
blandning af lycka och ångest, af längtan att komma
hem och ånger öfver att hafva rest, att han rakt icke
kunde reda sina tankar. Han hörde endast sitt hjerta
slå med feberaktig häftighet och hade derimellan
beständigt för ögonen de första orden i telegrammet,
skrifna med blyerts:
»Din hustru har i morgse fått en son.»
Och detta, som han så länge tänkt och talat om,
föreföll honom nu såsom något så nytt och underligt,
att han alldeles icke kunde fatta det.
Det tåg, som för några dagar sedan flygande fört
honom ut i verlden, föreföll honom nu krypa fram.
Aldrig hade uppehållen vid stationerna varit så långa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
